Tema

Från ytterskärgård till gammelskog

För ungefär 9 000 år sedan började Stockholms norra skärgård växa fram när de första kobbarna torrlades ur Mastogloiahavet. Detta skedde när det som idag är ett höglänt skogsområde i gränsen mellan Vallentuna, Österåker och Norrtälje kommuner bildade den första ytterskärgården norr om Stockholm.

Genom att studera innehållet av fossila kiselalger i sjösediment har Anna Hedenström, som nyligen disputerat vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet, kunnat rekonstruera miljöförändringar och landskapsutveckling på centrala Södertörn och i Tärnanområdet under tiden sedan den senaste nedisningen. Metodiken har huvudsakligen bestått av undersökningar av diatoméer bevarade i sedimentet. Diatoméer är mikroskopiska kiselalger, som finns i nästan alla akvatiska miljöer. Många av de olika arterna förekommer enbart i specifika miljöer och är därför utmärkta för att rekonstruera vilka miljöförhållanden som rådde vid tiden för deposition av det undersökta sedimentet.

Anna Hedenström visar att de centrala delarna av Södertörn höjdes ur Yoldiahavet för cirka 11 000 år sedan. Tornberget, som idag är den högsta punkten i området, utgjorde det första skäret i ytterskärgården. Nytt land torrlades snabbt och när en liten vik på Tornbergets västra sluttning isolerades bildades den första insjön i området. Diatoméanalyser har visat att Östersjöns vatten vid den tiden var svagt bräckt. På motsvarande sätt har pollenkorn, som finns bevarade i sedimentet, använts för att undersöka vegetationens sammansättning på land. Resultaten visade att ljuskrävande örter och köldtåliga buskar dominerade. Sedan dess har den lilla sjön på Tornbergets sluttning fyllts igen av gyttja och torv och är idag ett kärr, som återfinns på 87 meter över den nuvarande havsytan.

Resultaten från Tärnanområdet visar att Stockholms norra skärgård började bildas flera tusen år senare än den södra skärgården. Rövarberget bildade det första skäret för cirka 9 000 år sedan. Detta skedde under övergången mellan Östersjöstadierna Ancylussjön och Litorinahavet. Detta övergångsstadium kallas Mastogloiahavet, efter diatomésläktet Mastogloia, som är vanligt förekommande i kustvatten med relativt låg salthalt. För 8 100 år sedan ökade salthalten i Östersjöns vatten snabbt vilket var början till Litorinahavet. Sjön Svulten, som idag är Roslagens högst belägna och äldsta sjö isolerades från Litorinahavet redan för 7 850 år sedan och har sedan dess lyfts upp till 57 meter över havsytan.

Jämförelser av landhöjningen i de undersökta områdena visar att Tärnanområdet har lyfts upp 2 meter mer under de senaste 8100 åren än de centrala delarna av Södertörn. Regionala sammanställningar visar att skillnaden i själva verket borde vara 7 meter. Även under de senaste 100 åren har det norra området uppvisat en snabbare landhöjning än det södra. Den oväntat låga skillnaden mellan områdena har tolkats som ett bevis för att landhöjningens hastighet under de senaste 8 100 åren inte har varit konstant inom östra Svealand.
Den tidiga skärgården på Södertörn och i Tärnanområdet besöktes av stenåldersmänniskor snart efter det att de första öarna bildats. I Tärnanområdet har de äldsta spåren av mänsklig aktivitet daterats med hjälp av strandförskjutningskurvan till 7 800 år sedan, vilket visar att området var attraktivt redan för stenåldersmänniskor.


Doktorsavhandlingens titel: Early Holocene shore displacement in eastern Svealand, Sweden, based on diatom stratigraphy, radiocarbon chronology and geochemical parameters.

Anna Hedenström kan nås på tfn 08-674 78 84, e-post anna.hedenstrom@geo.su.se

Hon har bilder på en karta som visar land/hav i Tärnanområdet för ca 8 000 år sedan och fotografi på kiselalg av släktet Mastogloia, även den 8 000 år gammal för den som så önskar.

Från ytterskärgård till gammelskog

 lästid ~ 3 min