Utsättning av ål – fiskevård eller att kasta pengarna i sjön?
I Sverige satsas miljontals kronor på utsättning av ål för att kompensera en minskad naturlig produktion. Minskningen beror på minskad invandring av yngel från Sargassohavet. Anledningen till denna minskning belyser Håkan Wickström (Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium) i en doktorsavhandling från Institutionen för systemekologi, Stockholms universitet. Han har även undersökt om utsätt-ningar av ål lönar sig.
Fångsten av ål betyder mycket för yrkesfisket, och ekonomiskt hamnar detta fiske på tredje plats i statistiken. Ål är ofta en förutsättning för lönsamhet i småskaligt och kustnära fiske.
För att stödja ålfisket köper staten ålungar från den engelska floden Severns mynning och från svenska västkusten. Wickström visar att utplantering av dessa ålar kan vara en god affär.
Finns det då inget negativt med i bilden? Håkan Wickström visar att en parasit förmodligen spritts över landet genom utsättningsål. Att ål och kräftor inte passar ihop gäller åtminstone för vår redan hotade flodkräfta. Det finns också indikationer på att ålar som t.ex. flugits till Sverige har svårt att hitta ut ur Östersjön. Därmed kanske de inte heller medför något tillskott till lekbeståndet, som förhoppningen var.
Tidigare har alla europeiska ålar ansetts tillhöra ett enda bestånd. Nya rön visar dock på genetiska skillnader, vilka tillsammans med de utsatta ålarnas eventuella svårighet att hitta ut ur Östersjön, gör att man måste tänka sig noga för vid nya ålutsättningar.
Doktorsavhandlingens titel: Stocking as a sustainable measure to enhance eel populations.
Håkan Wickström kan nås på tfn 08-620 04 07. e-post hakan.wickstrom@fiskeriverket.se
