Det moderna landskapet tvingar till anpassning eller undergång
Det vi gör med vårt moderna landskap har stor betydelse för möjligheten att bevara hotade arter. Organismer kan bara antingen anpassa sig till de nya omständigheterna eller dö ut lokalt, och kunskaper om sådana processer är centrala i naturvårdsbiologin. I avhandlingen "Evolutionary Ecology of Newts", används evolutionär ekologi för att belysa dessa skeenden utifrån studier av vattensalamandrar som modellorganismer. Författaren Jan Malmgren disputerar fredagen 30 november för doktorsexamen i ekologi vid Örebro universitet.
Evolutionär ekologi är en gren av biologin som syftar till att förklara hur organismer anpassas till ickebiologiska och biologiska faktorer i livsmiljön. I avhandlingen behandlas förutsägelser från dessa teorier i relation till hur könsskillnader i storlek och form, vandringsmönster och undvikande av rovdjur kan uppstå och etableras bland djurarter.
Jan Malmgren har studerat vattensalamandrar (släktet Triturus). Denna grupp av svansgroddjur har två representanter i Sverige – den större och den mindre vattensalamandern. De båda arterna förekommer i miljöer med inslag av åldrad skog, öppna betes- och hagmarker. Avhandlingen undersöker bland annat hur salamandrarna anpassat sig till sin levnadsmiljö för att optimera resultatet av fortplantningen. En del i denna anpassning är att känna lukten av fisk i vatten och undvika att fortplanta sig där och istället välja andra vatten. Rovfisk utgör ett stort hot mot överlevnaden av salamandrarnas ägg och larver. Utsättning av fisk i tidigare tomma vatten är därför ett stort hot mot förekomsten av salamandrar. Avhandlingen visar också hur salamandrarna väljer att använder landmiljöer som spridningsvägar, samt diskuterar hur stora ytor de kräver för att överleva på längre sikt. Den större vattensalamandern, som är den enda av våra hotade groddjur som fortfarande har en vid utbredning, har även en unik kromosomdefekt som bidrar till att dess fortplant- ningsframgång halveras vid varje förökningstillfälle. Jan Malmgren analyserar utifrån evolutionär teori hur denna art sannolikt mött denna defekt och anpassat sig till att överleva – trots allt. De anpassningar som arten tvingats att göra bidrar sannolikt till att den även är extra känslig för störningar i dess livsmiljö, och det är möjligt att artens hotstatus underskattats.
Jan Malmgrens avhandling knyter samman nya rön om vattensalamandrarnas ekologi och anpassningsförmåga med kunskap om förutsättningar för hotade arter att fortleva i det moderna landskapet. Därigenom visar avhandlingen hur selektionsteori kan användas för att analysera dels morfologi, alltså hur formen eller storleken på en organism kan ändras, dels beteenden, för att ge en djupare förståelse för biologin hos en modellorganism, som exempelvis vattensalamandern, och hur sådan kunskap kan göras användbar i naturvårdssträvanden.
Avhandlingen försvaras fredagen 30 november 2001, klockan 10 i hörsal T, Prismahuset, Örebro universitet.
För mer information, kontakta Jan Malmgren, telefon: 019-30 34 33, mobil: 0703-71 86 60,
e-post: jan.malmgren@nat.oru.se
