AIDS-politikens effekt olika i Sverige och EnglandFrivilligorganisationer i nyckelroll
Andelen AIDS-smittade är något större bland den brittiska befolkningen än bland den svenska. I båda länderna är dödligheten på retur beroende på kraftfulla bromsmediciner. Valet av metoder i kampen mot sjukdomen har varit olika i de båda länderna. I Sverige har, i motsats till Storbritannien, smittspridning från mor till barn hindrats genom tidiga HIV-tester av gravida kvinnor, insats av bromsmediciner under graviditetens senare förlopp och stopp för modersmjölk från smittade mammor till spädbarn. Hårdhänta svenska metoder som tvångsintagning och tvångsvård av HIV-smittade som vägrat att följa givna medicinska regler har varit föremål för livlig debatt men effekten är tveksam.
Det menar Dagmar von Walden-Laing i sin doktorsavhandling, som hon lägger fram vid Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet där hon jämför det olika vägvalet i Sverige och Storbritannien. Även om den medicinska expertisen spelat stor roll som vägvisare i kampen mot HIV/AIDS i båda länderna består en skillnad i en kraftfull svensk socialpolitik som tyvärr mattats av under 1990-talets hårda nedskärningarna. Frivilligorganisationer av skilda slag har i båda länderna verkat för ett ökat medvetande hos den breda allmänheten. En obesvarad fråga är hur uppbyggda nätverk och det vunna folkmedvetandet ska kunna bevaras, när nu HIV och AIDS-frågorna tagits över av de vanliga hälsovårdsinstitutionerna. Skillnaderna mellan länderna kan till stor del förklaras med att hälsovårdssystemen är olika uppbyggda samt att det råder en betydande skillnad i inställningen till manlig homosexualitet och till bruket av narkotika.
Doktorsavhandlingens titel: HIV/AIDS in Sweden and the United Kingdom. Policy Networks 1982-1992.
Disputationen äger rum fredag 16 november kl 13.00 i hörsal 9, Hus D, Södra huset i Frescati med docent Peter Garpenby, Linköpings universitet, som opponent..
Dagmar von Walden Laing kan nås på tel 08-758 30 22, e-post dvwl@swipnet.se.
