Genanalys för diagnostik av tillväxtrubbningar

Hypokondroplasi och dyskondrosteos karakteriseras båda av kortväxthet och framför allt disproportionerlig tillväxt såsom korta extremiteter i förhållande till bålen. Under barndomen är både kortväxtheten och disproportionaliteten
mindre tydlig och diagnostik med hjälp av till exempel skelettröntgen är osäker. Med analys av vissa typiska genetiska förändringar kan diagnos och differentialdiagnos ställas tidigare och med större säkerhet.

Punktmutationer i genen FGFR3 har tidigare rapporterats i en stor del av patienter med hypokondroplasi. I ett svenskt material på 30 patienter med hypokondroplasi har nu endast en tredjedel funnits ha mutationer i FGFR3-genen. Studien som presenterats i läkare Giedre Grigelionienes avhandling stödjer uppfattningen att förändringar i FGFR3-genen inte är de avgörande för diagnosen, men att de medverkar till en mer allvarlig klinisk utveckling.

När det gäller tillväxtrubbningen dyskondrosteos anses deletioner eller mutationer i genen SHOX förekomma i de flesta fall. Detta kunde konfirmeras vid studier av ett svenskt material, där 78 procent av undersökta personer
med dyskondrosteos hade mutationer i SHOX-genen varav sju mutationer tidigare inte beskrivits. Genom familjestudier kunde man anta att samtliga dessa nyupptäckta mutationer var direkt diagnostiskt avgörande. Vid analys av patienter med hypokondroplasi fann man inga förändringar i SHOX-genen.

Sammanfattningsvis visar studierna att genetisk analys av SHOX-genen kan vara ett viktigt redskap vid diagnostik av dyskondrosteos och vid differentialdiagnostik av dyskondrosteos och hypokondroplasi, speciellt bland barn.

Avhandlingens titel:
Clinical and genetic investigation of hypochondroplasia and dyschondrosteosis.

För mer information,
kontakta Giedre Grigelioniene, tfn 08-5177 2382 alt mail:
giedre.grigelioniene@kbh.ki.se