God energihushållning ställer krav på lösfyllnadsisolering
Av den totala energianvändningen under en byggnads livscykel står uppvärmning av byggnaden för den största delen. Därför är det väsentligt både för miljön och för den enskilde husägaren att ha en väl fungerande värmeisolering i byggnaden. Isoleringsförmågan hos lösfyllnadsisolering på vindsbjälklag har studerats både experimentellt och teoretisk i ett doktorandprojekt på Institutionen för byggnadsfysik på Chalmers tekniska högskola.
Svenska hus är de mest välisolerade i Europa och det är inte ovanligt med en halv meter tjock lösfyllnadsisolering på vindsbjälklag. Denna isolertyp appliceras på bjälklaget genom sprutning, vilket går snabbt och ger endast lite materialspill. Lösfyllnadsisoleringen är dock mer luftgenomsläpplig än skivmaterial och är därför känsligare för luftrörelser i och kring materialet. Om luftrörelser uppträder i materialet leder detta till ökade värmeförluster genom vindsbjälklaget, vilket i sin tur ger ökad energiförbrukning och i vissa fall en sänkt inomhustemperatur.
Luftrörelsernas inverkan på isolerförmågan hos lösfyllnadsisolering på vindsbjälklag har studerats både experimentellt, i en modell av en vind på 18m2, och teoretiskt, med numeriska beräkningar. Två olika lösfyllnadsmaterial har använts, en stenullsisolering och en glasullsisolering med särskilt hög luftgenomsläpplighet. Materialen har även utsatts för påverkan av vind som motsvarar förhållandena i ett ventilerat vindsutrymme.
Undersökningarna visar att luftrörelser i isoleringen som orsakas av densitetsskillnader mellan varm och kall luft, s.k. naturlig konvektion, kan öka värmeförlusterna genom vindsbjälklaget. Glasullen med hög luftgenomsläpplighet har 25% högre värmeförluster genom bjälklaget på grund av naturlig konvektion. Dessutom visar undersökningarna att naturlig konvektion startar vid lägre temperaturskillnader över bjälklaget än vad som indikeras av de numeriska beräkningarna. Detta kan även beskrivas som att mätningarna inte kräver lika kallt klimat som beräkningarna för att påvisa naturlig konvektion i isoleringen. Stenullen däremot är för tät för att naturlig konvektion skall uppstå under normala temperaturförhållanden och material med motsvarande luftgenomsläpplighet är alltså inte utsatta för naturlig konvektion. Inget av lösfyllnadsmaterialen har visat någon märkbar försämring av isoleringsförmågan orsakad av vindsventilationen, till skillnad från tidigare mätningar i liten skala. Sammantaget kan sägas att mycket luftgenomsläppliga material bör användas med försiktighet då isoleringsförmågan kan försämras avsevärt ifall luften börjar röra sig i materialet.
Avhandlingen “Convection in Loose-fill Attic Insulations” försvaras vid en offentlig disputation den 12 oktober, kl 13.15 i sal VK, Sven Hultins gata 6, Chalmers tekniska högskola, Göteborg.
För vidare information kontakta:
Paula Wahlgren, Byggnadsfysik, Chalmers tekniska högskola, tel: 031-7721987, e-post: wahlgren@buildphys.chalmers.se
