Har vi en fri vilja?
I en mycket vardaglig mening vet vi alla vad det är att vara fri. Det är skillnad mellan att göra något av fri vilja och att göra något av tvång. Frank Lorentzon behandlar i sin avhandling ett av filosofins klassiska problem: frågan om den fria viljan. Hans slutsats blir snarare att man bör upplösa själva standardformuleringen av problemet än att lösa detta problem.
Avhandlingsförfattaren presenterar olika vardagliga uppfattningar om frihet och vardaglig frihetsproblematik. Detta är källan till den filosofiska problematiken kring fri vilja, och den metod han förespråkar är att alla slutsatser i diskussionen måste relateras till våra vardagliga uppfattningar.
Standardformuleringen av problemet lyder: Är det möjligt att vara fri om determinismen är sann? Olika positioner i den filosofiska debatten presenteras. Kompatibilister menar att frihet och determinism är förenliga, inkompatibilister förnekar detta. Bland de senare kan vi skilja mellan libertarianer (som förnekar determinismen eftersom det är uppenbart att vi är fria), fatalister (som istället förnekar att vi är fria), och antinomister (som menar att vi inte kan avgöra frågan då vi har goda argument för att tro på såväl friheten som på determinismen). Slutligen finns det de som menar att frågan är felställd, och att enda lösningen består i att upplösa frågan. En viktig anledning till oenigheten kommer sig av att olika sidor i debatten tar fasta på olika frihetsbegrepp. Kompatibilisterna betonar vardaglig frihet, som står mot olika former av begränsningar. Libertarianerna menar att den friheten förutsätter viljefrihet, en förmåga att kunna handla annorlunda än man faktiskt gör, och menar att denna inte går att förena med determinismen.
Vad innebär det att man kan handla annorlunda? Lorentzon hävdar att detta skall tolkas konditionalt, dvs. att man kan handla annorlunda “om man så vill”. Detta presenterar inte något kausalt villkor för att kunna handla annorlunda. Funktionen är en annan, och uttalar sig inte om något som har med determinismen att göra.
Tanken på viljan som orsak kritiseras och avvisas, och “för att” i satser av typen “för att han ville det” anger inte någon orsak till handlingen. Det anger skäl, men skäl är inte orsaker; den språkliga logiken är en annan. Tal om handlingar och skäl fungerar på ett annat sätt än tal om händelser och orsaker. Tal om frihet hör till den förra typen, tal om determinism till den senare.
Lorentzon avvisar standardformuleringen, och frågan ställs vad det får för konsekvenser för vår syn på frihet. Tanken att viljefrihet inte beskriver någonting alls och att frågan om fri vilja blott är en pseudofråga tas upp till granskning. Men denna typ av slutsats beror på att friheten söks på fel plats, och istället förespråkas en syn på tal om frihet där funktionen är att utesluta något snarare än att hävda existensen av något. Man utesluter tvång eller andra former av begränsningar, där olika saker utesluts i olika fall. Man markerar handlingen som handling snarare än att peka ut något som skulle kunna återfinnas i en naturvetenskaplig undersökning av verkligheten. Friheten hör hemma i vår syn på oss själva som agenter. Frågor om vår frihet gäller ytterst hur vi skall förhålla oss till vårt eget handlande samt det ansvar vi har för vad vi gör. I slutänden saknar vi grund för ett berättigat generellt tvivel på vår frihet; det är en möjlighet, men en utesluten möjlighet.
Avhandlingens titel: Fri vilja?
Disputationen äger rum lördagen den 6 oktober 2001 kl. 10
Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6
Närmare upplysningar kan fås av Frank Lorentzon, tel. 031-24 41 62 (hem), e-post: frank.lorentzon@phil.gu.se
