Tema

Barns normala sexualitet

Det är ganska vanligt att förskolebarn utforskar egna och andras kroppar genom t ex ”att leka doktor”. De använder däremot ganska sällan sexuella ord. Mer vuxenlika beteenden som samlagslekar, lekar som inkräktar på andras integritet och lekar där föremål används mot könsorganen är mycket ovanliga. Det visar den första svenska avhandling som ägnats åt barns normala sexualitet.

Avhandlingen är skriven av IngBeth Larsson, forskare vid institutionen för hälsa och miljö vid Linköpings universitet. Avhandlingen består av två studier om förskolebarn där föräldrar och förskolebarn observerat barnen och besvarat enkäter om deras beteenden, samt en tredje studie där ungdomar på 18-20 år besvarat frågor om sexuella erfarenheter i barndomen.

Bland resultaten kan i övrigt nämnas följande:

o Barnens sexualitet avspeglar deras utveckling i allmänhet. Före tre års ålder förekom få sexuella aktiviteter över huvud taget. Att vara intresserad av sina egna och andras könsorgan, att röra vid sin mors bröst och någon gång vid föräldrarnas könsorgan var vanligt vid tre-fyra års ålder, då barn blir medvetna om skillnaderna mellan könen. Efter fem års ålder avtog det synliga sexuella beteendet, antagligen för att barnen då fått mer insikt i vuxenvärldens regler.

o Majoriteten av både föräldrar och dagispersonal har en ganska öppen attityd och ser det t ex som normalt att barn intresserar sig för det sexuella området. Ändå var det så mycket som en femtedel hos båda grupperna som inte gav några namn åt barnens könsorgan. Särskilt flickors könsorgan blev ofta utan beteckning.

o Pojkarnas sexuella beteenden är ganska lika hemma och på dagis, medan flickornas skiljer sig. Flickor ägnar sig oftare hemma än på dagis åt beteenden som att använda könsord, visa sina könsorgan eller leka rollekar där de är av motsatt kön, vilket kan bero på att flickorna i högre grad anpassar sig till sin omgivning.

o Det pågår mer sexuella aktiviteter i skolåldern än vad de vuxna vet om. Det visades av studien med 18-20-åringar, där nära 90 procent berättade att de ensamma eller med någon kamrat ägnat sig åt att t ex undersöka sina kroppar, inspektera sig i spegeln eller titta på porrbilder eller -videos. Onani var också ganska vanligt. De flesta beteendena inträffade i 11-12-årsåldern. Drygt 10 procent av pojkarna och nära 30 procent av flickorna hade också varit med om någon sexuell aktivitet mot sin vilja, mer sällan med någon vuxen än med en jämnårig eller äldre kamrat eller släkting.

Att känna till barns normala sexualitet är viktigt inte minst för de yrkesgrupper som möter barn i sitt arbete. Ett skäl är att man behöver veta vad som är normalt för att kunna identifiera sådant som är onormalt och kan tyda på att ett barn blivit utsatt för övergrepp. IngBeth Larsson betonar dock att den ”normala” sexualiteten delvis är kulturellt beroende, vilket visas i en jämförelse hon gjort med amerikanska barn där färre sexuellt relaterade beteenden rapporterades.

IngBeth Larsson träffas på tel 013- 22 50 48 och e-post ingbeth.larsson@bup.liu.se. Avhandlingen heter Children and sexuality – ”normal” sexual behaviour and experiences in childhood. Disputationen äger rum den 5 oktober.

Barns normala sexualitet

 lästid ~ 2 min