Nedärvning av hundars sjukdomar
Med hjälp av kennelklubbens register har Lennart Swenson, forskningsassistent vid SLU, kunnat studera hur sjukdomar nedärvs i olika hundraser. Han betonar i sin avhandling att hundars hälsa är beroende av rasspecifika avelsstrategier.Då är det möjligt att förhindra spridning av nya hälsoproblem samtidigt som de störningar som redan förekommer går att ta hand om.
Arkeologiska fynd daterar hunden, Canis familiaris, minst
14 000 år bakåt i historien. Någonstans längs vägen fram till dagens hundar övertog människan ansvaret för hundens evolutionära utveckling. Under de senaste hundra åren
har mer eller mindre små grupper av hundar fått utgöra grund för olika hundraser, vilket har lett till att en del sjukdomar är vanliga inom vissa raser. Lennart Swenson har i sitt doktorsarbete studerat olika hälsoproblem
som förekommer mer eller mindre ofta inom vissa hundraser.
Sverige har en lång tradition av att hålla register över människor och djur. De register över härstamning, ålder, kön, hundägare och adresser som finns hos Svenska Kennelklubben har varit en av förutsättningarna för de studier som ingår i avhandlingen.
Fyra av artiklarna handlar om sjukdomar och faktorer som påverkar deras förekomst; kön, ålder och arv. Två behandlar ledsjukdomar som höftledsdysplasi och armbågsledsartros. Två behandlar hjärt-lungsjukdomar som kronisk hjärtklaffsjukdom och ett lungödem som förekommer hos jagande hundar i vissa raser. Lennart Swenson har nu visat att samtliga dessa
sjukdomar styrs av både miljö och ett flertal arvsanlag. De kan dessutom bara upptäckas när en speciell nivå överskrids, och kallas därför tröskelvärdesegenskaper.
Arvbarheten, dvs. graden av ärftlighet, har i de flesta fall beräknats hos hanar och tikar för sig. De skattade arvbarheterna är alla i storleksordningen 20-70 procent. Det är relativt höga siffror, vilket indikerar att de studerade sjukdomsproblemen kan förbättras med avelsurval.
Avelsurval för tröskelvärdesegenskaper förbättras väsentligt om information från nära släktingar inkluderas som grund för urvalet.
Det är svårt att gradera sjukdom och vanligen ännu svårare att gradera hälsa. För både höftledsdysplasi och armbågsledsartros visar dessa studier att förekomsten av sjukdomsfall kan påverkas och har påverkats genom avelsurval baserad på hälsoprogrammens gradering av ledförändringar. För
båda dessa sjukdomar visas också att kostnaden för
röntgenundersökningar och registrering i hälsoprogrammen understiger värdet av de hundar som genom programmen skonats från måttlig eller svår grad av sjukdom.
Könskillnader har i samtliga de studerade sjukdomarna visats ha stor betydelse för förekomst och svårighetsgrad. Denna information bör användas för att förbättra effektiviteten vid avelsurvalet. Skillnaderna har tidigare ofta misstolkas som effekter av t.ex. moderns inflytande på valparna.
För mer information, kontakta Lennart Swenson på telefon 018-67 35 89 eller via e-post Lennart.Swenson@hgen.slu.se
