Vägar att förhindra utvecklingen av ungdomsdiabetes
Graviditetshormonet prolaktin och en nyupptäckt cytokinhämmare kan motverkabåde högt blodsocker och inflammation i bukspottkörteln i den tidigautvecklingen av ungdomsdiabetes och skulle därmed kunna användas för attförhindra sjukdomen. Det visar Uppsalaforskaren Maria Holstad i sin avhandling.
Vid så kallad ungdomsdiabetes har man tidigare sett att aktiverade
immunceller på ett tidigt stadium av sjukdomen invaderar de Langerhanska
öarna i bukspottskörteln. Dessa immunceller producerar och frisätter
skadliga molekyler såsom exempelvis kväveoxid och cytokiner – signalämnen
som exempelvis TNF-a – vilka kan bidra till att de insulinproducerande
beta-cellerna fungerar sämre och slutligen dör. Kväveoxid är en mycket
reaktiv fri radikal och kan orsaka skador på arvsmassan och förändra
proteiner vilket bl.a. kan resultera i försämrad energiproduktion. Studier
har också visat att ämnet aminoguanidin kan hämma bildning av kväveoxid.
Aminoguanidin skulle därför kunna ge ett skydd mot beta-cellskada och
möjligen kunna förhindra typ 1-diabetes. Aminoguanidin hämmar också
bindning mellan glukos och vissa proteiner, vilket kan få betydelse för
terapi vid diabeteskomplikationer.
Maria Holstad vid Uppsala universitet har i sitt avhandlingsarbete studerat de mekanismer som framkallar autoimmun inflammatorisk nedbrytning av de
insulinproducerande beta-cellerna i bukspottkörteln vid typ 1-diabetes,
ungdomsdiabetes, samt hur skador på beta-cellerna kan påverkas av olika
immunomodulerande ämnen, för att på sikt finna nya sätt att förhindra
sjukdomen.
Ett annat ämne som Maria Holstad studerat är graviditetshormonet
prolaktin, som utsöndras från hypofysen och vars huvuduppgift är att
stimulera bröstmjölsproduktion under graviditet och amning, men som även
har visat sig ha en rad andra effekter – bl.a. stimulerar hormonet
betacellstillväxt och infektionsförsvar.
Maria Holstad har studerat effekten av aminoguanidin, prolaktin och
en nyupptäckt TNF-a hämmare på utvecklingen av autoimmun diabetes hos möss.
Effekten av aminoguanidin och prolaktin studerades också i provrör på
odlade Langerhanska öar. Maria Holstad och hennes forskarkollegor har även
vidareutvecklat en metod att studera det autoimmuna inflammationsförloppet.
I denna modell transplanteras Langerhanska öar från friska till diabetiska
närbesläktade möss. Öarna transplanteras under njurkapseln och man kan på
så sätt relativt enkelt plocka ut dem vid olika tidpunkter och i detalj
studera inflammationen.
Det verkar som om immunförsvaret hos typ 1-diabetiska djur minns
det tidigare angreppet då det en gång haft ihjäl just insulinproducerande
beta-celler och därför återigen specifikt slår ut och dödar denna celltyp
om man försöker transplantera Langerhanska öar till dessa djur.
Resultaten utesluter inte att kväveoxid kan ha betydelse vid typ
1-diabetes, men gör det tveksamt att använda kväveoxidhämmaren
aminoguanidin som terapeutisk substans eftersom observationerna visar en
ökad dödlighet och ingen nedgång i diabetes. Graviditetshormonet prolaktin,
och en nyupptäckt substans som minskar mängden TNF-a, kan däremot motverka
både högt blodsocker och inflammation i bukspottkörteln tidigt under
sjukdomsförloppet.
Avhandlingen heter “Prevention of Type 1 Diabetes Mellitus in Experimental
Studies” och Maria Holstad kan nås på telefon 018-471 46 64 alt 43
95 eller e-post Maria.Holstad@medcellbiol.uu.se
Personfoto “MariaH” och illustrationer “MariaHFIG” kan hämtas på adress
http://www.info.uu.se/pressmapp/
