Tema

Sann monogami – reproduktionsstrategier hos större strandpipare

Meningen med livet, sett utifrån ett biologiskt perspektiv, är att reproducera sig men hur man uppnår detta mål varierar stort mellan organismer. Fåglar skiljer sig från de flesta andra djurgrupper genom att monogami (varje individ är parad med endast en partner) är det dominerande parningssystemet. I dagsläget anses ungefär 90% av alla världens ca. 9000 fågelarter vara monogama.

I en fågelgrupp, vadarna, är variationen i parningssystem större än i någon annan grupp och inkluderar bl.a. polygyni (en hanne parar sig med flera honor), polyandri (en hona parar sig med flera hannar) och monogami. De bakomliggande orsakerna till denna variation är fortfarande dåligt kända. Monogami är det vanligaste parningssystemet hos vadare men trots detta finns det förvånansvärt få studier av den variation i reproduktionsstrategier som förekommer hos monogama vadare. Den här avhandlingen avser att ge ökad kunskap om reproduktionsstrategier hos monogama vadare, en kunskap som utifrån ett grundforskningsperspektiv är viktig för förståelsen av vilka faktorer det är som formar olika reproduktionsstrategier. Vadarnas reproduktionsstrategier är även intressanta ur ett naturvårdsperspektiv, då flera av arterna har minskat oroväckande mycket i antal.

Vadare är en till antalet relativt liten fågelgrupp om ca. 210 arter spridda över hela jordklotet. Till vadarna hör välkända svenska arter som t. ex. tofsvipa, storspov och strandskata. Gemensamt för vadarna är att de aldrig lägger mer än fyra ägg i en kull, ungarna lämnar boskålen ett fåtal timmar efter kläckningen och de matas inte av föräldrarna, utan fångar sin föda själva. Jag har framför allt studerat större strandpipare Charadrius hiaticula, en monogam art som häckar tämligen allmänt längs med Sveriges kuster och i fjällvärlden.

Större strandpiparens häckningsframgång är låg och de flesta äggen äts upp av predatorer (främst kråkor, trutar och minkar) långt innan de når fram till kläckning. Mina studier visar att större strandpiparens reproduktionsstrategi troligen är en anpassning till ett högt och oförutsägbart predationstryck på ägg och ungar. Den långa häckningssäsongen (mars – september) ger dem gott om tid att lägga nya kullar när en tidigare kull förlorats. En hona kan under en säsong lägga upp till fem kullar om inalles 20 ägg med en sammanlagd vikt tre gånger hennes egen!

Monogami innebär inte alltid total trohet mellan hannen och honan och utomäktenskapliga parningar kan vara en viktig reproduktionsstrategi för bägge könen. Med hjälp av faderskapsanalyser har jag kunnat visa att hos större strandpiparen förekommer inga utomäktenskapliga ungar. Den är en sann monogam art där trohet till sin partner verkar vara viktigt när de i en tuff miljö skall producera ungar.

Varför kullstorleken är begränsad till fyra ägg hos alla vadare är mera gåtfullt. Genom att manipulera kullstorleken fann jag att vadare har förmågan att både lägga och kläcka mer än fyra ägg.

Johan Wallander, Göteborgs universitet, Zoologiska institutionen, Ekologisk zoologi avser att disputera för att avlägga filosofie doktorsexamen i ekologisk zoologi vid Göteborgs universitet med avhandlingen ”Reproductive tactics, mating and parental care system in the Ringed Plover”.

Datum: Fredagen den 9 mars 2001

Tid: 10.00

Plats: Zoologiska institutionen, Föreläsningssalen, Medicinaregatan 18, Göteborg

Examinator är Prof Malte Andersson, Zoologiska institutionen, Ekologisk zoologi, Göteborgs universitet

Fakultetsopponent är Prof Lewis Oring, Department of Environmental and Resource Sciences, University of Nevada Reno, Nevada 89512, USA


Johan Wallander
Göteborgs universitet
Zoologiska institutionen
E-post: johan.wallander@zool.gu.se

Sann monogami – reproduktionsstrategier hos större strandpipare

 lästid ~ 2 min