Konservering av vårt kulturarv – men till vilket pris?
Agneta Freccero är utbildad konstnär inom skulptur och måleri och kom så småningom i kontakt med metoder och material inom konservering av antikt måleri i Italien. Hon upptäckte då att för att bevara vårt kul-turarv används idag en mängd kemikalier som antingen är skadliga för miljön eller hälsovådliga, ofta båda delarna, och inte minst farliga för konservatorerna själva. Med utgångspunkt från sina egna erfarenheter inom konservering av sten och näraliggande material som keramik, gips och muralmåleri, försöker hon i sin avhandling återskapa och vidareut-veckla traditionella material och tekniker så att de kan fungera inom modern kulturvård.
Agneta Frecceros fokuserar i sin avhandling på de problem som kan förknippas med användningen av moderna tekniker vid konservering av idag. Hon vill i stället bidra till kunskapen om antika eller traditionella material och tekniker, och har studerat förhållandet mellan enkaustik (måleri med vax som bindemedel), puniskt vax och ganosis. Det material hon har undersökt är bivax som färg och som substans för ytbehandling av sten och puts, samt några av de underlag som vaxet applicerats på, i detta fall kalkputs och vissa grunderingar för måleri på pannå. Eftersom material och tekniker, liksom de evidens som studerats är intimt förknippade med hellenistisk och romersk kultur, har den romerska kontexten fått en framträdande plats i avhandlingen. Genom kunskap om traditionella såväl som moderna material är det möjligt att göra medvetna val vid konservering, menar Freccero. Då den kulturella kontexten beaktas förbättras möjligheten till konstnärligt och kulturellt godtagbara lösningar av konserveringsproblem.
Ett antal fallstudier har genomförts. Enkaustikmetoder har testats och experiment utförts i naturlig miljö, med avsikt att försöka rekonstruera puniskt vax. En slutsats av detta arbete är att det finns en diskrepans mellan teori och verklighet då det gäller kulturvård. En annan slutsats är att det inte finns någon större oklarhet då det gäller enkaustikens ställning under antiken, den var välkänd och uppskattad. Såväl pigmenterat vax som puniskt vax har identifierats i mumieporträtt med modern tek-nologi. Puniskt vax har även identifierats i romerskt muralmåleri. Materialet vax har övervägande goda egenskaper, och bör återigen, under lämpliga förhållanden, kun-na bli ett väl fungerande alternativ för ytbehanding av sten. Rekonstruerat puniskt vax har under de senaste 4-5 åren testats som färg för muralmåleri och som yt-skyddsbehandling på marmor, i båda fallen med gott resultat. Hur materialet funge-rar på länre sikt är ännu en öppen fråga.
Den stora frågan gäller om man idag delvis bör omdefiniera gällande konser-veringsnormer, och ta ställning till konsekvenser av olika möjliga val. Miljö-och kul-turvård nämns ofta tillsammans, och det kan synas olämpligt att företrädare för kul-turvård ohämmat använder substanser som ytterligare bidrar till försämringen av vår miljö. Därför bör samtal föras i avsikt att formulera riktlinjer i konservering som också är godtagbara i ett längre perspektiv, och som beaktar miljö och hälsa i lika hög grad som bevarandet av föremål.
Avhandlingens titel: Roman Painting – Wall Paintings, Fayum Portraits and Poly-
chrome Statuary. Conservation, Materials and Context
(Romerskt måleri. Muralmåleri, Fayum porträtt och polykrom skulptur. Konser-vering, material och kontext). Disputationen äger rum fredagen den 2 mars 2001 kl 9.00 Aulan, Kulturvård, Bastionsplatsen Närmare upplysningar kan fås från Agneta Freccero, tel 08-669 6008 (arb), 08-644 4003 (hem) e-post: a.freccero@post.vegasys.c
