Konsten att konstruera en rit
Att västvärldens kolonialism har kommit att utgöra en integrerad del av det västerländska tänkandet då det gäller vetenskap, konst och historia är utgångspunkten i teatervetaren Katarina Lions avhandling om baletten Le Sacre Printemps, Våroffer. Genom olika undersökningar har hon tagit fram de sociokulturella ideologier och praktiker som uttrycks i några av de danshändelser som blivit ett eko av det danshistoriska skri som 1900-talets mest helgonförklarade balett, Le Sacre Printemps, i koreografi av Vaslav Nijinskij 1913 innebar.
Syftet med Katarina Lions avhandling är att visa att konst och historieskrivning inte alltid behöver formulera en helhet eller beskriva en utveckling mot ett slags syntes – tvärtom, visar hon att historien om Le Sacre du Printemps utgörs av olika händelser, där olikheter bryts mot varandra utan att någonsin förenas. Inledningsvis behandlar hon problematiken kring Millicent Hodsons och Kenneth Archers rekonstruktion från 1987 av Nijinskijs “bortglömda” version av baletten. Dessas val av metoder aktualiserar frågor som rör vetenskaplig legitimitet inom västerländsk historieskrivning. Här poängteras vikten av att dans traderas. Det leder till insikten om att en danshändelse inte står isolerad från en samtida kontext. Helt enkelt kan den inte utgöra ett musealt uttryck för drömmen om det förgångna.
Förhållandet till “det primitiva” i danshistorien utgör grunden för den andra delen. Här tangeras frågor som rör utanförskap eller vår syn på vad som kan betecknas som “det andra” och vårt behov av hierarkier. Denna uppdelning i “vi” och “dem” visar sig fungera som en dramatisk formel genom århundraden av västerländsk dans och beskriver därmed samtidigt en aspekt av kolonialismen.
Våra drömmar och fantasier om “det andra” utgör även utgångspunkten för avhandlingens sista del, där dansernas rituella tema blir grunden för en analys av det tidiga 1900-talets nya “vetenskapliga” förhållande till religion, filosofi och psykologi. Synen på konstnären som geni relateras till Nietzsches tes “gud är död” och samtidens behov av att skapa nya uppdelningar mellan “vi” och “dem”. Denna gång rör vi oss i människans undermedvetna. Riten, och den andliga kraft den innebär, är incitamentet till ett slags “masspsykos” som gör att Le Sacre du Printemps kan beskrivas som ett koncept för olika politiska uttalanden.
Doktorsavhandlingens titel: Les Sacres: en socio-kulturell analys av tio versioner av ett våroffer
Disputationen äger rum fredag 16 februari kl. 13.00 i hörsal 8, hus D, Södra huset. Opponent är professor Pentii Paavolainen, Helsingfors.
Katarina Lion kan nås på Norrbackagatan 28, 113 41 Stockholm, tfn 08-34 76 91, e-post: lion@stockholm.mail.telia.com
