Den brutna näsans estetik – boxning avhandlad från insidan

Boxningskulturen i Sverige är det inte många forskare som intresserat sig
för. Det sista stora arbetet kom för över 18 år sedan, Mats Hellspongs
doktorsavhandling Boxningssporten i Sverige, 1982. När Geir Angell Øygarden
nu lägger fram sin avhandling bygger den på tre års fältarbete i två
boxningsklubbar, båda i Stockholm. Den ena är en ren amatörklubb, den andra
består av professionella och amatörer. Han har tillbringat ett och ett
halvt år i respektive klubbs matchgrupp. Metoden har varit deltagande
observation, eller som han väljer att kalla det: Fullkontakt-sociologi,
metodredskapet kroppen. Kroppen är inträdesbiljetten och antagligen det
enda sättet att få tillträde till kulturen. I Chicago har den franske
sociologen Luïc Wacquant gjort ett motsvarande studie i en boxningsklubb i
stadens svarta ghettoområde. I Sverige har inte något liknande gjorts
förrän nu Geir Angell Øygarden.
Geir Angell Øygarden har ansträngt sig för att göra som de, aldrig
intervjua dem, aldrig anteckna när de ser på, aldrig ställa frågor med
mindre de varit en naturlig följd av samtalen – men i stället ta sociala
snapshot, det kan vara brottstycken av en dialog, eller situationsbilder.
Sådana snapshots har han sedan pusslat samman med en collageteknik.
Øygarden har alltså inte haft informanter i ordets snävare betydelse, utan
sammanställt sociala fragment och kan därigenom identifiera det
meningssystem som produceras på boxningskulturens insida, och visa hur
kulturen är uppbyggd inifrån.
Geir Angell Øygarden behandlar boxningen ur empiriska, teoretiska
och existentiella aspekter. Boxning handlar om självförtroende, om att ta
plats, om att påtvinga världen sin vilja, och om att våga bli sedd.
Kulturen är byggd på att medlemmarna är villiga att offra allt för
boxningen; kropp, mat, kärlek, vänner, etc. Det är en hederskultur, att
förlora sin heder är förbundet med skam. Homo œconomicus och homo virtus
tillhör två olika värdesfärer, ett system byggt på kalkylerande handlingar
och ett på förnäma handlingar – och står följaktligen i ett
spänningsförhållande till varandra. Relationen mellan pengar och heder är
på intet vis konfliktfri, och kan bli till ett närmast existentiellt val. I
första hand är det en kroppskultur och frågan är om konjunktiv
överhuvudtaget är möjliga i en sådan kultur. Normen är inte att snacka om
vad som kan hända, kunde ha hänt. Heder skrivs på kroppen och har ett
estetiskt uttryck, liksom tro. Ensamhet och utsatthet är centralt, vid
sidan av att lära sig handskas med denna situation. Geir Angell Øygarden
anger två nivåer: det tragiska och det triviala, som kanske kan översättas
med det karismatiska och sakrala i jämförelse med det vardagliga och
profana. Det triviala och det tragiska förlikas i ritualer och i klichéer
som: “Han fick en smäll!”
Geir Angell Øygarden ger fyra tänkbara riktlinjer för att förstå
boxningskulturen:

1) Det pugilistiska budet: Du skall icke slå andra, annat än för sportens
skull.
2) Den pugilistiska pliktetiken: Du gör det antingen du gillar det eller inte.
3) Den pugilistiska estetiken: Brottet mot symmetrin (alltså, den brutna
näsan).
4) Den pugilistiska ontologin: Världen är som världen är.

Författare: Geir Angell Øygarden
Avhandlingens titel: Den brukne neses estetikk: En bok om boksing
Institution: Sociologiska institutionen
Disputationen äger rum torsdag 30 november kl.14.15 i sal X, Universitetshuset.
Fakultetsopponent är docent, Mats Trondman, Växjö Universitet.
Vidare information: Geir Angell Øygarden kan nås på telefon 08-708 96 93
eller e-post geir.oygarden@soc.uu.se
(Jon Hogdal, informationsavd.)