Kyla, ödemark och långa avstånd ställer höga krav på militära insatser i Nordkalotten – ett område som blivit en allt viktigare strategisk plats. En ny rapport från FOI undersöker vilka västliga förband som har förmåga att operera i det ogästvänliga landskapet.
Nordkalotten består av de nordligaste delarna av Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Området omfattar orter som Narvik, Kiruna, Luleå och Rovaniemi, liksom den ryska Kolahalvön. Stora delar av Nordkalotten utgörs av ödemark.
När Sverige nu gått med i Nato behöver Försvarsmakten kunna bidra till hela alliansens försvar. Eftersom även Finland blivit Natomedlem har fokus för försvaret flyttats österut och delvis norrut. Därför har Nordkalotten blivit viktigare.
En färsk rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har undersökt vilka västliga förband i Sveriges närområde som har kapacitet att verka i Nordkalotten.
– Vi har tidigare utifrån öppna källor inte haft någon bra uppfattning om vilka andra förband som skulle kunna delta i en eventuell operation där, säger John Welsh, analytiker på FOI, som tagit fram rapporten.
Ödemark och kyla prövar logistiken
Rapporten undersöker förmågor i Finland, Norge, USA, Kanada, Storbritannien och Nederländerna.
– Det är dels länder som har territorier i Nordkalotten, och dels stora västliga länder – USA och Kanada – som eventuellt skulle förstärka i området. Sedan är det också länder som har uttryckt intresse för operationer på Nordkalotten och visat att man övar där regelbundet, i det här fallet Storbritannien och Nederländerna, säger John Welsh.
Nordkalotten som område ställer varierande krav på militära operationer, enligt John Welsh. I sin analys lyfter han särskilt fram vad han kallar vinterförmåga och ödemarksförmåga.
– Båda är definierade som en kapacitet att utföra sina vanliga uppgifter utan att hindras av de omständigheter som vinterlandskapet eller ödemarkslandskapet innebär. Båda kategorierna är enorma hinder på vägen för en vanlig militär operation, där försörjningsförmågan är liten och glesheten är väldigt stor.
Det här påverkar logistiken. När de små vägarna täcks av snö och is försenas transporter av exempelvis ammunition och bränsle. Fordon går sönder oftare än normalt, och den långsamma förflyttningen innebär att mer bränsle krävs till fordonen och fler förnödenheter till soldaterna.
Ödemarken innebär samtidigt stora avstånd mellan logistiskt viktiga platser.
– Försörjningskedjorna blir väldigt mycket längre, vilket kräver mer resurser och blir mer sårbart, säger John Welsh.
Flera kriterier måste uppfyllas
För att bedöma om ett förband klarar de krav som vinter- och ödemarkslandskapet ställer, har rapportens författare utgått från tre kriterier. Antingen är förbandet i fredstid grupperat på Nordkalotten eller i ett liknande område, eller så har det regelbundet deltagit i övningar där. Dessutom får det inte finnas något som tyder på att förbandet saknar förmåga att verka i miljön.
John Welsh har sammanställt en uppskattning av ländernas militära förmåga att verka på Nordkalotten. En av slutsatserna är att Finland och Norge tillsammans har omkring sju brigader som bedöms klara av att operera i området. Om man dessutom lägger till en svensk brigad, motsvarar det ungefär två divisioner.
Det kan jämföras med Rysslands kapacitet i regionen, som bedöms omfatta fyra brigader med inriktning på arktisk strid – ett tydligt underläge för den ryska sidan. Samtidigt är det, enligt rapporten, orealistiskt att alla finska förband skulle kunna grupperas till Nordkalotten vid en eventuell konflikt.
Underlag för krigsspel
Men även med bara två finska förband tillgängliga skulle styrkeförhållandet mot Ryssland kunna bli jämnt, innan andra västländer anslutit till området. Här finns dock en stor osäkerhet.
– I och med att det varierar så mycket mellan länderna hur mycket de publicerar om sina försvarsmakter och enskilda förband så är det i vissa fall nödvändigt att utgå från data kring hela försvarsmakten och räkna sig bakåt, säger John Welsh..
Tanken är att rapporten ska kunna ligga som underlag till krigsspel.
– Det är nytt för Sverige att operera på Nordkalotten som helhet, och det skiljer sig från att operera i norra Sverige. En annan osäkerhet är utvecklingen i krigföring överlag. Man kan fråga sig vilka tendenser i krigföringen i Ukraina som är tillämpliga på Nordkalotten och vilka av dessa som kan förstärkas där, säger John Welsh.
Rapport:
Markstridsförmåga på Nordkalotten – Operationsområde, förmågekrav och möjliga förbandsbidrag, FOI.
