Tema

Tecknade serier är tydliga samtidsdokument

Genom serietecknarnas ögon får vi en bild av hur samhället har utvecklats. Författarnas tecknade alter egon tampas med universella frågor, och berättelserna innehåller såväl humor och allvar, som samhällskritik och självreflektion. En avhandling från Uppsala universitet visar på seriernas betydelse som samtidsdokument.

När serietecknare berättar om sig själva växer en tydlig bild av samtiden fram. Under åren 1965-2015 hände mycket i det svenska samhället. Samma sak med den svenska seriescenen, där Cecilia Torudd, Ulf Lundkvist, Gunna Grähs och Joakim Pirinen blev viktiga tecknare av svenska alternativserier.

– Serietecknarna kommer med förstahandsinformation om sin vardag. De återger sådant som de upplever, och deras bilder har ofta dokumentära inslag: Vi kan se hur ett stadsrum såg ut vid tiden som bilden är skapad. Vi får följa med dem in i sängkammaren, in i köket. Vi får ta del av jargongen i talat språk: De ger oss samtal på caféer och på skolgårdar och arbetsplatser, säger Kristina Mejhammar, doktor i konstvetenskap vid Uppsala universitet och författare till avhandlingen.

Verkligheten omsätts i text och bild

– Verkligheten är deras material och de omsätter den i bild och text. Samtidigt ryms det poetiska, absurda och abstrakta i deras bildvärldar

Självsyn och världsbild i tecknade serier: Visuella livsberättelser av Cecilia Torudd, Ulf Lundkvist, Gunna Grähs och Joakim Pirinen, är namnet på avhandlingen. I fyra fallstudier får vi följa hur de svenska serietecknarna Torudd, Lundkvist, Grähs och Pirinen upplever förändringar i samhället och hur det påverkar deras liv, i verk från 1970-talet och framåt.

Kristina Mejhammar har undersökt vilka livsberättelser som framträder i det mycket omfattande materialet. Författarnas tecknade alter egon tampas med universella frågor kring identitet, relationer, uppväxt, karaktärsdanande och sökandet efter mening i en föränderlig värld. Berättelserna innehåller mycket humor men också allvar, samhällskritik och självreflektion.

Lägre status på serier i Sverige

I avhandlingen presenterar Kristina Mejhammar sina studier av femtio år, 1965-2015, av svensk seriehistoria. Hon jämför också med den utveckling som sker internationellt inom serieskapande med utvecklingen i Sverige. Det finns starka beröringspunkter med flera franskspråkiga, engelskspråkiga och asiatiska länder. Men Sverige har länge haft, och har till viss del fortfarande, en syn på seriers status som lägre jämfört med en del andra länder. Särskilt i förhållande till annat berättande som exempelvis romaner och facklitteratur.

Under många år fanns en syn att serier bara är till för barn, och det dröjde fram till 1970-80-talen innan serier som har vuxna som en uttalad målgrupp etableras.

Förändrat serieläsande

– Under framför allt 1980-talet förändrades serieläsandet i Sverige. De självbiografiska serierna kommer; till en början utan att det riktigt märks, eftersom de handlar om vardagen. Samtidigt ökar det akademiska intresset. Dessa båda rörelserna skedde parallellt omkring millennieskiftet och ledde till att serier fick en annan status.

Förutom en allmän beskrivning av läget i landet, har Kristina Mejhammar studerat de fyra serieskaparna på en djupare nivå: Cecilia Torudd (f. 1942), Ulf Lundkvist (f. 1952), Gunna Grähs (f. 1954) och Joakim Pirinen (f. 1961).

Alla fyra har en stor bredd i sitt konstnärskap, som till exempel poesi, spoken word, teckningar, illustrationer, bilderböcker och drama/teaterpjäser. Gemensamt för dem är att serier är en viktig del i konstnärsskapet, och det är den biten som avhandlingen fokuserar på. Kristina Mejhammar analyserar serieskaparnas självsyn och världsbild.

Fyra personliga serietecknare

Kristina Mejhammar valde de serieskapare hon studerade, utifrån flera kriterier:

  • De är både konstnärer och auteurer.
  • De skriver både manus och tecknar själva och har en personlig stil.
  • De har gjort både traditionella självbiografiska serier och visuella livsberättelser.
  • De har varit viktiga för att forma de svenska alternativserierna.

Trots att dessa fyra alla debuterade ungefär samtidigt, i mitten av 1980-talet, som serietecknare för vuxna läsare, är stor spridning på dem i ålder, de är födda på 1940-, 1950- och 1960-talet.

– Genom deras ögon får vi en bild av hur samhället har utvecklats och vi kan se individualismens genomslag. Deras världar är källor av kunskap om samtiden som kan användas inom många områden. Historiker och samhällsvetare, kanske också ekonomer borde kunna ha användning av det här. Det finns många ingångar och nycklar till serietecknarnas världsbilder som kan öppna för många fler tolkningar, säger Kristina Mejhammar.

– En serietecknare förmår fånga en stämning eller en situation med några pennstreck. Det ser så enkelt och lätt ut och man förstår inte alltid hur stort arbete som ligger bakom. Men komplettera bilden med några ord så får den ett enormt genomslag.

Avhandling:

Självsyn och världsbild i tecknade serier: Visuella livsberättelser av Cecilia Torudd, Ulf Lundkvist, Gunna Grähs och Joakim Pirinen

Kontakt:

Kristina Mejhammar, doktor vid Konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet, kristina.mejhammar@gmail.com

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Tecknade serier är tydliga samtidsdokument

 lästid ~ 4 min