Tema

Fler kvinnor än män bakom dödligt våld på 1800-talet

Kvinnor i historien framställs ofta som offer och inte förövare. I slutet av 1800-talet var kvinnor i själva verket kapabla till ganska grovt våld och de låg bakom majoriteten av alla våldsdåd med dödlig utgång.

Roddy Nilsson, professor i historia vid Göteborgs universitet och Marie Eriksson, historiker och lektor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet, menar att det har funnits en tendens att räkna bort kvinnors våldsutövning i tidigare kriminologisk forskning. Det synsättet vill de ändra på med boken Ilska, desperation och lömska försåt: våldsamma kvinnor i 1800-talets Sverige.

Barnamord var vanligast

Med hjälp av bland annat gamla hovrättsdomar visas vad som drev kvinnorna att begå våldsdåd, vilka former våldet tog sig och vilka det riktades mot.

– Om man räknar i antal fall av dödligt våld så är kvinnor i majoritet under den senare delen utav 1800-talet, framför allt genom att barnamorden är så många. Historiker har bortsett från barnamorden och sett dem som en annan företeelse, men det tycker inte jag att man kan göra. Sedan gäller det ju att förklara varför det var så, säger Roddy Nilsson.

Förklaringarna tycks vara flera och komplexa. Roddy Nilsson och Marie Eriksson lutar sig mot tidigare forskning som visar att orsakerna till de många barnamorden grundar sig i en ojämlikhet mellan könen samt fattigdom. Det som däremot är nytt i deras forskning är att de visar att kvinnor var kapabla till ganska grovt våld, något som i tidigare forskning har beskrivits väldigt försiktigt.

– Man måste ju redogöra för vad källmaterialet faktiskt säger och kan inte enbart se kvinnor som passiva objekt som reagerar på andras handlingar, säger Roddy Nilsson.

Motiven bakom kvinnornas våldshandlingar

– Ilska är aggression, en vanlig mänsklig känsla som kan medföra brott. Desperation pekar på barnamorden, men vi tittar även på kvinnor som dödar sina män. I det sammanhanget är det inte otroligt att det finns någon typ av bakomliggande misshandelsrelation. Det är dock svårt att få fram genom rättsmaterialet eftersom rätten inte var särskilt intresserad av orsaken. Lömska försåt handlar om giftmorden. Det var en väldigt vanlig företeelse, och det var det klart vanligast sättet som kvinnor dödade på, säger Roddy Nilsson.

I boken resonerar Marie Eriksson även om kvinnors självmord eller självmordsförsök vid slutet av 1800-talet. Området är komplicerat att forska på då en del av fallen kanske snarare handlade om en misslyckad abort, där man tog gift för att abortera men doserade fel.

Lagstiftningen blir mer jämställd

Marie Eriksson och Roddy Nilsson vill med sin forskning vidga bilden av kvinnors våldsutövning under 1800-talets sista hälft. De visar också att dåtidens syn på kvinnors våldsutövning förändrades. 1864 kommer en ny lagstiftning som sänker straffen för våldsbrott begångna av kvinnor.

– Innan dess såg man mycket allvarligt på att en kvinna dödade sin man, men efter 1864 börjar man betrakta kvinnors och mäns våld mer jämställt och tar mer hänsyn till bakomliggande orsaker. Detta sker ungefär samtidigt som kvinnor som är ogifta kan bli myndiga, 1858. Jämställdheten sker i små steg, men vi får vänta långt in på 1900-talet innan riktigt stora förändringar sker, säger Roddy Nilsson.

Bok:

Ilska, desperation och lömska försåt: våldsamma kvinnor i 1800-talets Sverige.

Kontakt:

Roddy Nilsson, Göteborgs universitet, roddy.nilsson@gu.se
Marie Eriksson, Linnéuniversitetet, marie.eriksson@lnu.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Fler kvinnor än män bakom dödligt våld på 1800-talet

 lästid ~ 2 min