Utsläpp av metangas från havets botten även på södra halvklotet

Gashydrat är ett isliknande ämne bestående av vatten och metan som bildas på flera hundra meters djup i våra havsbottnar under högt tryck och låga temperaturer. Metan är en synnerligen effektiv växthusgas, cirka 25 gånger kraftigare än koldioxid, och man räknar med att metan som är infrusen i dessa sediment utgör den största organiska kolreservoaren på jorden. Att metangas nu har börjat läcka från gashydratsmältning är inga bra nyheter för klimatet.

Metangas läcker ut även på södra halvklotet

– Det uppskattas att det finns mer organiskt kol i form av metan i hydrater än alla fossila bränslen tillsammans, säger Marcelo Ketzer, professor i miljövetenskap vid Linnéuniversitet. Läckaget av metan skulle kunna leda till en feedbackloop där havsuppvärmningen destabiliserar och smälter gashydraterna vilket resulterar i att metan frigörs från havsbotten och når ut till havsvattnet. Ju varmare det blir, desto mer metan sipprar ut, vilket leder till allt varmare temperaturer och så vidare.

Denna process tros ha utlöst och förstärkt klimatförändringar i vårt geologiska förflutna. Forskarna från Linnéuniversitetet har nu i samarbete med brasilianska och franska forskarkollegor, med hjälp av sedimentprovtagare och fjärrstyrda ubåtar, för första gången gjort upptäckten att denna process sker på södra halvklotet, då provtagningarna som visar gashydrater gjorts i sediment i södra Atlanten nära den brasilianska kusten.

– Dessa fynd ökar evidensen för att detta är ett globalt fenomen, berättar Marcelo Ketzer.

Kan förändra havets kemi

Forskarna visade också att när metan når havsvattnet, löses det upp och konsumeras till viss del av mikroorganismer, vilket resulterar i koldioxidbildning, men att det i stora mängder även kan förändra havets kemi.

– Metangasläckorna som når haven via gashydratsmältning är en långvarig process som kan pågå i flera århundraden. De kan kraftigt späda på de globala klimatförändringar vi redan har samt leda till förändringar i havets kemi, exempelvis i form av ytterligare försurning, säger Marcelo Ketzer.

Uppgifterna samlades in under tre havsexpeditioner i södra Atlanten, 2011, 2013 och 2014 och har nyligen bearbetats och modellerats på Linnéuniversitetet, vilket resulterade i publiceringen av en artikel i Nature Communications.

– Vi arbetar nu vidare med våra data och resultat för att bättre förstå hur mycket metan som finns i den undersökta regionen, och hur mycket metan som kan komma att frigöras och nå ut i havsvattnet då gashydraterna destabiliseras, berättar Marcelo Ketzer.

Samma forskargrupp från Linnéuniversitetet deltog i en havsexpedition före sommaren för att undersöka ansamlingen av metan i Östersjön också.

– Det finns inga gashydrater där, men viktiga ansamlingar av metan har påträffats i sedimenten, berättar Marcelo Ketzer.

Vetenskaplig artikel:

Gas hydrate dissociation linked to contemporary ocean warming in the southern hemisphere. Nature Communications

Läs mer om expeditionen i Östersjön

Kontakt:

Marcelo Ketzer, professor i miljövetenskap, Linnéuniversitetet, marcelo.ketzer@lnu.se