Är lantbruket verkligen en av världens största klimatbovar?

Lantbruk bygger på storskalig fotosyntes där koldioxid binds i grödorna samtidigt som syre produceras. En del av kolet hamnar i växternas rötter, men största delen av kolet binds i kolhydrater som skördas och tas om hand. Det handlar om olika sädesslag, oljeväxter, grönsaker och även vall.

– Det faktum att kolet binds i grödorna samtidigt som de avger syre, på samma vis som växande skog, är en positiv effekt som inte finns med i IPCC:s kalkyler, där man bara räknar med de klimatgaser som är negativa för klimatet, säger Per Frankelius, universitetslektor och docent i företagsekonomi vid Linköpings universitet.

– Det gäller även i The Greenhouse Gas Protocol som är en väl etablerad standard för hur utsläpp av växthusgaser ska beräknas.

Koldioxid när grödorna konsumeras

– Synen bygger på ett paradigm som nära nog aldrig har ifrågasatts. Politiker och beslutsfattare behöver få förståelse för hela vidden av lantbrukets klimatpåverkan, annars riskerar vi att det fattas en rad beslut som påverkar den långsiktiga hållbarheten på ett negativt sätt, säger Per Frankelius.

Argumentet för att inte ta med grödor som ett positivt tillskott brukar vara att när de konsumeras i nästa led, blir mat till människor och djur, bildas koldioxid.– Men det sker i en annan sektor, inte i lantbruket, påpekar Per Frankelius.

Jordbruksgrödor binder koldioxid

I Agronomy Journal ger han ett räkneexempel:

I jordbruket odlas tack vare fotosyntesen många olika grödor. En av dessa är spannmål. Förra året producerades i världen 2,7 miljarder ton. Det motsvarar cirka 1 miljard ton kol som i sin tur motsvarar 3,8 miljarder ton koldioxid. Skulle vi ta in också andra grödor som till exempel oljeväxter och sockerbetor blir siffran betydligt högre.

– Totalt producerade världens lantbruk 9,2 miljarder ton produkter ur grödor under 2018, enligt statistik från FAOSTAT 2020. Olika grödor har olika vatteninnehåll men en god gissning är att den totala produktionen motsvarar cirka 9 100 miljoner ton koldioxid, säger Per Frankelius.

Jordbruket producerar dessutom gräs på vallar och betesmarker som binder kol och utöver det binds även 2,7 miljarder ton kol i marken.

“Är jordbruket då en av världens största klimatbovar eller är jordbruket i själva verket en klimatpositiv sektor”?

Det han inte ifrågasätter är att lantbruket också släpper ifrån sig en betydande mängd av negativa växthusgaser, som det är angeläget att minska på ett hållbart sätt. Per Frankelius är även processledare för innovationsplattformen Agtech 2030 och i artikeln redogör han för inte mindre än sju konkreta åtgärder som både kan utveckla sektorn och minska utsläppen.

“Nyckel till framgång är innovation”

Åtgärderna spänner från att se till att fälten är gröna året om till marknadsföring av djurens ekosystemtjänster, fossilfri mineralgödsel, spridning av biokol, ersätta diesel i motorer med fossilfri biodiesel, el, bränsleceller eller till och med ångmotorer, placera träd i alléer utmed åkermarkerna och där placera solpaneler som följer solen med en nyligen patenterad teknik samt olika sätt att minska markpackningen. I samtliga fall med hänvisning till konkreta exempel.

Per Frankelius slutsatser är tydliga: för att uppnå en långsiktig hållbarhet behöver lantbruket i världen utvecklas, i alla sina delar, inte avvecklas eller få försämrade ekonomiska möjligheter. En nyckel till framgång är innovation.

A proposal to rethink agriculture in the climate calculations, Frankelius, Per. Agronomy Journal (published by American Society of Agronomy), vol 112, issue 4, pp. 3216-3221.

Kontakt:

Per Frankelius, universitetslektor och docent i företagsekonomi vid Linköpings universitet, per.frankelius@liu.se

Fotnot: FAO = The Food and Agriculture Organization of the United Nations