Tema

Personer med spelproblem och deras anhöriga har fortfarande svårt att få hjälp

Lagstiftningen för att få hjälp med spelproblem ändrades för två och ett halvt år sedan. Det var ändringar som självhjälpsgrupper för spelberoende länge hade kämpat för. Men en studie från Stockholms universitet visar att ett stort ansvar fortfarande ligger på ideella krafter. Den samverkan mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst som lagstiftningen syftade till har varit svår att få till. Det saknas också kunskap och rutiner om vilket stöd anhöriga, och särskilt barn i familjer med spelproblem, behöver.

Antalet personer som söker hjälp för spelproblem har ökat under senare år. Det vittnar både representanter från socialtjänst, hälso- och sjukvård och självhjälpsgrupper om. Men under 2019 minskade hjälpsökandet, något som verkar hänga samman med att det nationella självavstängningsverktyget Spelpaus infördes, enligt David Forsström, forskare och psykolog vid Stockholms universitet.

– Verktyget kan underlätta för många att begränsa sitt spelande, men kan också göra att människor som har problem tycker att det räcker att spärra sig och inte söker stöd för att bearbeta sina bekymmer, säger David Forsström.

Coronakrisen kan öka behovet av stöd

Under coronapandemin tycks hjälpsökandet ha ökat igen.

– Vi måste vänja oss vid att hjälpsökandet kommer att gå i vågor i takt med att samhället och spelvanorna förändras. Därför behöver det finnas en plan i varje kommun och region för vilket stöd personer med spelproblem och deras anhöriga ska erbjudas vid behov, säger Eva Samuelsson, universitetslektor på Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet.

En av poängerna med den nya lagstiftningen var en tydligare samverkan mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst. Studien visar att detta fortfarande är svårt att få till. Personer som har spelproblem behöver i allt högre grad få behandling för både spelproblem och psykisk ohälsa, vilket ställer ännu högre krav på samarbete mellan huvudmännen.

Behandling saknas på vissa håll i landet

Idag erbjuder fler kommuner behandling specifikt anpassad för spelproblem, en ökning från 7 procent under 2015 till 74 procent under 2019.

– Detta innebär att det fortfarande saknas behandling för personer med spelproblem på vissa håll i landet. Insatserna behöver också göras mer tillgängliga för att nå ut till fler grupper i behov av stöd, som kvinnor och personer med utländsk bakgrund, säger David Forsström.

En lösning är att gå ihop med grannkommuner eller ha en mottagning med specialiserad kunskap regionalt.

– På vissa håll i storstadsområdena verkar samverkan fungera riktigt bra, fortsätter han.

Brister i stöd för anhöriga

Den aktuella uppföljningsstudien visar också att det behövs mer vidareutbildning av personal för att hantera komplexa vårdbehov. Det saknas även kunskap och rutiner för hur anhöriga, och särskilt barn som växer upp i familjer med spelproblem, ska erbjudas stöd.

– Här ser vi en brist. Enligt den nya lagstiftningen ska barnens situation särskilt uppmärksammas i hälso- och sjukvården, i dagsläget är det dock inte tydligt var och på vilket sätt detta ska ske. Det behöver klargöras, särskilt med tanke på det barnperspektiv som i och med Barnkonventionen ska genomsyra verksamheterna, säger David Forsström.

Viktiga självhjälpsgrupper saknar finansiering

Sedan lagändringarna trädde i kraft har antalet självhjälpsgrupper för spelproblem ökat markant i landet. Trots detta har inte statsbidraget till organisationerna höjts sedan 2015.

– Självhjälpsgrupperna fyller en oerhört viktig funktion för både spelare och anhöriga. De kan också fungera som viktiga samarbetspartners för vård och omsorg för att utveckla verksamheterna. Men då måste finansieringen av självhjälpsgrupperna stärkas. Som det ser ut idag läggs alltför mycket ansvar på ideella krafter, poängterar Eva Samuelsson.

Studie om Spelpaus

Spelpaus är det nationella självavstängningsverktyget där spelare på frivillig basis kan stänga av sig från spel om pengar. Det är viktigt att ta reda på mer om hur avstängning via Spelpaus påverkar spelvanor och hjälpsökande på sikt. Vid institutionen för folkhälsovetenskap pågår just nu en enkätundersökning där personer som spärrat sig från Spelpaus kan rapportera in sina erfarenheter av det.

Kontakt

David Forsström, doktor i klinisk psykologi, Centrum för psykiatriforskning, Karolinska institutet, david.forsstrom@psychology.su.se

Eva Samuelsson, universitetslektor på institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, eva.samuelsson@socarb.su.se

Om studien

Från 1 januari 2018 gjordes ändringar i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen för att personer med spelproblem skulle få samma rätt till stöd och behandling som personer med alkohol- eller narkotikaproblem. För att undersöka beredskapen innan lagstiftningen trädde i kraft genomfördes en förstudie vid institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet. Nu publiceras uppföljningsstudien om vad som har skett på området under 2018 och 2019.

I studien har 16 representanter från vård, omsorg, självhjälpsorganisationer och myndigheter intervjuats innan lagändringarna trädde i kraft och två år senare. Forskarna har också tagit del av data från Spelberoendes riksförbund, Folkhälsomyndigheten och Stödlinjen för spelare och anhöriga.

Uppföljningsstudien 2020:

Utbud av stöd och behandling för spelproblem. Uppföljning av förtydligat ansvar i lagstiftningen

Fler länkar:

Förstudien 2018: Utbud av stöd och behandling för spelproblem. En studie om utmaningar inför förtydligat ansvar i lagstiftningen.

Enkät om Spelpaus

Folkhälsomyndighetens kartläggning

Stödlinjens årsrapport

Ansökta medel har fördubblats, Alkohol & Narkotika 2020-02-27

Hjälpsökandet har ökat under coronakrisen

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Personer med spelproblem och deras anhöriga har fortfarande svårt att få hjälp

 lästid ~ 4 min