Artikel från Stockholms universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Den urgamla berglärkan hittades nedfrusen vid en by i Sibirien. Och visade sig ha mycket att berätta. Forskare kartlade arvsmassan och fick ny kunskap om hur underarter utvecklas, och hur mammutstäppen omvandlades till tundra, taiga och stäpp vid slutet av senaste istiden.

År 2018 hittades en välbevarad fågel nedfrusen i marken utanför byn Belaya Gora i Sibirien. Nu har forskare vid Centrum för paleogenetik, ett nyinrättat forskningscentrum vid Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet, studerat fågeln vidare. Resultaten visar att det rör sig om en berglärka som är cirka 46 000 år gammal.

– Vi kan inte enbart identifiera att det är en berglärka. De genetiska analyserna tyder även på att fågeln tillhörde en population som var gemensam förfader till två underarter av berglärka, en som lever i Sibirien idag och en som lever på stäppen i Mongoliet. Detta hjälper oss förstå hur diversiteten hos olika underarter utvecklats, säger Nicolas Dussex, forskare vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet.

Mammut och ullhårig noshörning

Resultatet från studien av berglärkan har även relevans på en mer övergripande nivå. Under den senaste istiden bredde den så kallade mammutstäppen ut sig över norra Europa och Asien. Där levde nu utdöda djurarter som ullhårig mammut och ullhårig noshörning. Enligt en teori bestod detta ekosystem av en mosaik av habitat som stäpp, tundra och barrträd. Vid slutet av istiden delades mammutstäppen upp till de naturtyper vi känner till idag – tundra i norr, taiga i mitten, och stäpp i söder.

– Resultaten i vår studie stödjer denna teori eftersom diversifiering av berglärkan till dessa två underarter verkar ha skett ungefär samtidigt som mammutstäppen försvann, säger Love Dalén, professor vid Naturhistoriska riksmuseet och forskningsledare vid Centrum för paleogenetik.

Valpen Dogor – hund eller varg?

På lite längre sikt hoppas forskarna kunna kartlägga hela arvsmassan hos den 46 000 år gamla lärkan, och jämföra den med arvsmassorna från alla underarter av lärkor i världen.

– De nya laboratorierna och även den intellektuella miljön vid Centrum för paleogenetik kommer definitivt att vara till hjälp i dessa analyser, säger Love Dalén.

Forskarna vid Centrum för paleogenetik har tillgång till en stor mängd prover från liknande fynd insamlade på samma plats i Sibirien, bland annat den 18 000 år gamla valpen ”Dogor” där forskarna nu ska avgöra om det rör sig om en varg eller en hund. Bland fynden finns även den 50 000 år gamla grottlejonungen ”Spartak” och en delvis bevarad mammut.

Vetenskaplig artikel:

Biomolecular analyses reveal the age, sex and species identity of a near-intact Pleistocene bird carcass, Communications Biology

Kontakt:

Love Dalén, professor vid Naturhistoriska riksmuseet och forskningsledare vid Centrum för paleogenetik, love.dalen@nrm.se
Nicolas Dussex, forskare vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, och Centrum för paleogenetik, nicolas.dussex@gmail.com

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera