Ärkebiskop Antje Jackelén (t.v.) och Eva Nordung Byström, biskop i Härnösands stift, vid biskopsvigningen 14 december 2014. Foto: Magnus Aronson / IKON, CC 3.0
Artikel från Göteborgs universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Vad hade motståndare till kvinnliga präster inom Svenska kyrkan för teologiska motiveringar till varför man uppfattade manligt kön som en nödvändig förutsättning för att vara präst? I en ny avhandling granskas debatten om prästämbete och kön utifrån frågor som vilka maskulinitetsideal som formulerades och vilka argument som användes för att prästämbetet fortsatt skulle vara reserverat för män.

Frågan om prästämbete och kön kan beskrivas som en olöst – och ständigt närvarande – icke-fråga i Svenska kyrkan. En gemensam nämnare, både för de grupper som förespråkat respektive motsatt sig tanken på ett prästämbete reserverat för män, har varit att argumenten främst uppmärksammat kvinnor.

– Kvinnans könade synlighet och den könade mannens osynlighet har varit ett mönster i den svenska debatten om prästämbete och kön, säger Johanna Andersson, doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Kvinnoprästmotståndare marginaliserades

När prästämbetet öppnades för kvinnor i Svenska kyrkan 1958 påbörjades en process som ledde till en positionsförskjutning för dem som motsatte sig kvinnliga präster, menar Johanna Andersson. Från att ha varit en normal majoritetsposition kom denna uppfattning med tiden att framstå som en allt mer extrem minoritetsposition.

– De som ville bevara ett exklusivt manligt prästämbete blev en synlig, problematiserad och marginaliserad grupp, istället för att som tidigare ha varit en osynlig och dominerande grupp.

I avhandlingen granskas konstruktioner av maskuliniteter i debatten. Några av de frågeställningar som undersöks är:

  • Vilka maskulinitetsideal – och feminitetsideal – formulerades och legitimerades i debatten?
  • Hur framställdes maskuliniteter, och särskilt prästmaskuliniteter?
  • Finns det ett samband mellan ämbetsfrågan och oron för en feminisering av kristendomen?
  • Vilka framställdes som legitima representanter för Svenska kyrkan i denna fråga och vilka argument användes för ett prästämbete fortsatt reserverat för män?

Innehållet i avhandlingen utgörs av protokoll från de tre kyrkomöten då frågan om prästämbete och kön stått i centrum: 1938, då det gällde en särskild kyrklig tjänst för kvinnor, samt 1957 och 1958 då det gällde prästämbetet. I den prövas också kristendomens potential för att destabilisera statiska könshierarkier. Ämbetsdebattens strikta uppdelning i män/kvinnor problematiseras, utifrån teologiska reflektioner kring prästens könsöverskridande representation av både brudgum och Kristi brud i gudstjänsten.

– Kan en kristen man representera Kristi brud, om inte en kristen kvinna kan representera brudgummen, är en av de frågor jag ställer, säger Johanna Andersson.

– Hur motiveras denna asymmetri?

Avhandlingen:

Den nödvändiga manligheten. Om maskulinitet som soteriologisk signifikant i den svenska debatten om prästämbete och kön 

Kontakt:

Johanna Andersson, johanna.andersson2@chalmers.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera