Tema

Melodramatiken viktig för feminismen i 1800-talsdramer

Verken av tre svenska kvinnliga 1880-talsdramatiker har kritiserats för sin enkla komposition och sina melodramatiska inslag. Nu visar litteraturvetaren Birgitta Johansson Lindh att de melodramatiska inslagen fyller en funktion för dramernas radikala feministiska innehåll.

I den nyutkomna boken Som en vildfågel i en bur har litteraturforskaren Birgitta Johansson Lindh analyserat nio dramer av tre svenska dramatiker: Alfhild Agrell, Victoria Benedictsson och Anne Charlotte Leffler. Verken skrevs på 1880-talet och räknas in i den moderna genombrottsdramatiken.

– Det betraktas som en period då kvinnor på bred front fick dramer utgivna och scenen blev ett genusdebatterande forum. Agrell, Benedictsson och Leffler var de mest framgångsrika, säger Birgitta Johansson Lindh, Göteborgs universitet.

Men deras verk har kritiserats för sin enkla komposition, trots att det finns få grundläggande analyser gjorda: vissa av dramerna har inte studerats alls. Det har Birgitta Johansson Lindh nu gjort.

I Agrells, Benedictssons och Lefflers dramatik finns ett stort fokus på de kvinnliga huvudpersonerna. Det är den kvinnliga huvudpersonens ”sak” som är handlingen och det är henne man ska sympatisera med.

– Därför har de kallats ”tendensdramer” och på ett nedsättande vis ”indignationsdramer”. Men ett fokus på de kvinnliga huvudpersonerna är nödvändigt för dramernas gestaltning av känslomässig och kroppslig erfarenhet. Lästa på det sättet har de en brinnande aktualitet.

På sin tid utmanande inslag

Samtliga tre dramatiker har melodramatiska inslag i sina verk, och det är just dessa som Birgitta Johansson Lindh har tittat närmare på. De melodramatiska dragen går att läsa på två sätt, och däri går det att hitta feministiska – på sin tid utmanande – inslag. Eftersom budskapen delvis är dolda, är radikaliteten i verken inte uppenbar.

– Dramerna hade inte kunnat sättas upp om de var alltför provokativa, särskilt inte eftersom det var kvinnor som skrivit dem.

Birgitta Johansson Lindhs nya läsning av verken visar att de kvinnliga huvudpersonerna ofta lever i ett slags bristtillstånd, vilket tycks vara konsekvensen av att kvinnorna bara har ett värde som en funktion för andra människor: som hustrur eller mödrar.

– Här syns också kvinnornas kamp för en egen identitet, att bli erkända som personer som har ett värde i sin egen rätt och inte som funktioner i andras liv.

Dramerna bryter också ny mark genom att visa hur marknadstänkande och pengar påverkar hur den heteronormativa kärleken mellan man och kvinna är konstruerad.

– I de här verken upprättas ett slags vision om en annan socialitet som kärleken och andra mänskliga relationer ska bygga på. Dessutom framgår att kvinnorna har en egen sexualitet, det var inte respektabelt att visa på teaterscenen under 1880-talet.

Kontakt:

Birgitta Johansson Lindh, litteraturforskaren, Göteborgs universitet, birgitta.johansson.lindh@lir.gu.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Melodramatiken viktig för feminismen i 1800-talsdramer

 lästid ~ 2 min