Lattepappan – inte så jämställd som du tror

Pappan som kör barnvagn på stan, bär bebis i sele eller matar en kladdig ettåring med köttfärssås. Den involverade, föräldralediga pappan har blivit en figur med stark positiv laddning.

Ett exempel på detta är Johan Bävmans fotoutställning Swedish Dads, som visar porträtt på föräldralediga pappor. Svenska Institutet, vars uppgift är att öka intresset för Sverige, tycker uppenbarligen att det är en bild som är värd att sprida. De har visat utställningen i 40 länder.

Sofia Björk har i sin avhandling ”Gender and Emotions in Family Care. Understanding masculinity and gender equality in Sweden” intervjuat 31 föräldrar till barn under 12 år och 20 söner och döttrar som ger omsorg till sina åldrande föräldrar.

Jämställd pappa är status

Intervjuerna visar att man idag är stolt över att vara en jämställd pappa som är involverad i sina barns liv. ”En bra svensk man” delar omsorgen om de små barnen. Sofia Björk menar att jämställdhetsidealen har skapat en ny sorts omsorgsinriktad maskulinitet.

– En pappa som går med barnvagn på stan kan bli bekräftad, en tant kanske kommer  fram och tycker att han är duktig, säger Sofia Björk, universitetslektor vid Göteborgs universitet.

Men det innebär inte att det skett en allmän omsorgsorientering bland män.

– Bilden av jämställdhet är snäv. När det gäller omsorgen om de äldre finns det inte alls en lika beundrad position att kliva in i, säger Sofia Björk.

Bland de män som tog hand om sina föräldrar gav många uttryck för att det var ett ansvar de accepterade snarare än något de valt. Några av männen underströk sin brist på valmöjligheter.

Anhörigvård en blind fläck

Petra Ulmanen, biträdande lektor på institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet och som forskar kring äldreomsorg och anhörigomsorg, säger att anhörigvården länge var jämställdhetspolitikens blinda fläck.

När barnomsorgen byggdes ut handlade det både om barnets behov av stimulans, trygghet och välfärd och om mammornas möjlighet till egen försörjning. Däremot låg fokus enbart på de äldre när hemtjänsten byggdes ut på 50-talet. De anhöriga var frånvarande i diskussionen.

– Jämställdhetspolitiken har haft ett väldigt ensidigt fokus på de små barnen och deras omsorgsbehov. Man har helt missat alla dem som hjälper en gammal människa. Ändå har utbyggnaden av äldreomsorgen haft en funktion som liknar daghemmens och ökat kvinnors möjlighet till egen försörjning, säger Petra Ulmanen.

Hon tycker ändå att det går framåt. Hon arbetade som utredningssekreterare i Jämställdhetspolitiska utredningen som kom 2005.

Äldreomsorgen en jämställdhetsfråga

– Till följd av utredningens arbete breddades jämställdhetspolitikens fokus från omsorgsansvaret för små barn till att omfatta även äldreomsorgen. För första gången lyfte man på allvar fram äldreomsorgen som en jämställdhetspolitisk fråga, säger hon.

Petra Ulmanen tycker att den offentliga debatten fortfarande är snäv, med stort fokus på de yrkesaktiva åren och de små barnen, även om jämställhetsfrågorna är lika angelägna senare i livet.

– När kvinnor blir gamla hjälper de ofta sin partner. Mannen dör ofta före kvinnan som med tiden blir beroende av hjälp utifrån. I första hand är det döttrar som ställer upp, i andra hand hemtjänsten, säger hon.

Äldreomsorgen har förändrats radikalt de senaste decennierna. Särskilt dramatisk är de senaste årens minskning av äldreboenden, där minst var fjärde plats försvunnit under 2000-talets första decennium. Hemtjänsten har inte byggts ut i samma utsträckning och det är ofta de medelålders barnen som får ta över ansvaret. Enligt Petra Ulmanen har cirka 140 000 personer i den medelålders befolkningen gått ner i arbetstid, sagt upp sig från jobbet eller pensionerat sig i förtid för att kunna sköta om sina föräldrar. Främst är det medelålders döttrar som hjälper sina gamla föräldrar.

När äldreomsorgen minskat har könsmönstren delvis ändrats. I SCB:s undersökningar om levnadsförhållanden kan man se att döttrarna ökade sin hjälp under 90-talet. När platserna på äldreboendena kraftigt minskade på 00-talet klev både söner och döttrar fram.

– Jag tror att alla krafter behövdes för att klara den stora förändring som skedde, säger Petra Ulmanen.

När vården flyttas hem förändras anhörigomsorgen. Behovet av organisatorisk omsorg ökar, alltså att ha hand om till exempel vårdkontakter.

– På ett äldreboende sköter personalen ofta kontakterna med den hjälp som kommer utifrån, som fotvård, frisör, tandläkare och läkare, och de står själva för resten av vården. När de äldre bor kvar hemma är det istället ofta anhöriga som får sköta kontakterna mellan de olika yrkesgrupperna, säger hon.

Män och kvinnor tar hand om den organisatoriska omsorgen i lika stor utsträckning, men döttrarna påverkas mer negativt. Varför det är så är något Petra Ulmanen just nu undersöker vidare.

– Är förväntningarna högre på att de ska ta större ansvar? Får de sämre bemötande? Tar döttrarna större ansvar för hur de anhöriga mår? Det är en tung bit av anhörigomsorgen idag.

En statusfråga?

Att anhörigomsorg inte alls har samma positiva laddning som att ta hand om sina små barn tror Sofia Björk har att göra med status. Att ta hand om sina föräldrar handlar inte om att fostra en framtid.

– Det är istället liv under avveckling och har mycket lägre status. Män har en  privilegierad position i vårt samhälle och tenderar att hamna i det attraktiva snarare än i det oattraktiva.

Själv tycker hon det är konstigt att vi inte tänker på samma sätt kring omsorgen om gamla som om omsorgen om barn.

– Man brukar säga att barndomen är en sådan kort del av livet, snart är barnen inte längre barn. Med gamla blir detta egentligen ännu tydligare – det är en kort tid de behöver omsorg och passar man inte på medan de är i livet så är den tiden verkligen slut. Jag har under avhandlingsarbetet funderat mycket på omsorgens plats i livet och undrar varför den ska vara så undanskymd. Att göra plats för omsorg i livet, att se att någon behöver något och finnas där och erbjuda det, ger mycket tillbaka.

Text: Kerstin Sjödén på uppdrag av forskning.se