Sjöar i västra Sibirien. Bild: Sergey Loiko, Egor Istigechev och Oleg Pokrovsky
Artikel från Umeå universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Utsläpp av växthusgaser från sjöar i västra Sibirien är höga, men kan minska när permafrosten tinar. Uppvärmningen utlöser andra processer som kan motverka negativa effekter. Den nya kunskapen ökar förståelsen för hur klimatkänsliga områden i Arktis svarar på ett varmare klimat.

I västra Sibirien finns stora områden med permafrost. Permafrostjordar lagrar stora mängder fryst kol, men ett varmare klimat medför att permafrosten sakta tinar. Då släpper jordarna ut det uråldriga kolet i sjöar och bildar samtidigt nya sjöar, så kallade termokarstsjöar, vilka blir en alltmer vanlig syn i landskapet i regioner med permafrost.

Permafrost definieras som ett tillstånd där temperaturen i marken inte når upp över noll grader under minst två år i rad. Ovanpå permafrosten finns ett aktivt lager som tinar om våren och sommaren och fryser igen under vintern.

Källa: Wikipedia

Det frigjorda kolet släpps ut som växthusgaser från vattenytan till atmosfären. Man har generellt antagit att den globala uppvärmningen ytterligare skulle påskynda dessa utsläpp på grund av ökad nedbrytning i sjöarna.

Mindre utsläpp där permafrosten tinar

En studie ledd av forskare vid Climate Impacts Research Centre (CIRC), Umeå universitet, visar emellertid att utsläppen av växthusgaser från sjöar är höga i de områden där den västsibiriska permafrosten är stabilast, men minskar i områden där permafrosten aktivt tinar. Forskare från Umeå universitet, SLU samt kollegor från Ryssland och Frankrike har också upptäckt att utsläppen av koldioxidutsläppen från sjöar i västra Sibirien överstiger den mängd kol som dessa regioner transporterar till den arktiska kusten.

Motverkande processer

– Uppvärmning och upptining utlöser alltså andra processer som kan motverka de hypotetiska negativa effekterna. I vilken utsträckning dessa motverkande processer kan balansera en negativ inverkan av upptinande permafrost är ett forskningsområde som vi behöver undersöka ytterligare, säger Svetlana Serikova, doktorand på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.

Den nya kunskapen är viktig eftersom det ökar vår förståelse för hur de klimatkänsliga områdena i Arktis med permafrost svarar på ett varmare klimat.

Artikel:

High carbon emissions from thermokarst lakes of Western Siberia (S. Serikova, O.S. Pokrovsky, H. Laudon, I.V. Krickov, A.G. Lim, R.M. Manasypov and J. Karlsson), Nature Communications

Kontakt:

Svetlana Serikova, Climate Impacts Research Centre (CIRC), Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, svetlana.serikova@umu.se

Jan Karlsson, professor, Climate Impacts Research Centre (CIRC), Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, jan.p.karlsson@umu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera