Tema

Med kroppen som manifest

Vi människor har piercat, tatuerat, besmyckat och gjort förändringar på våra kroppar sedan urminnes tider. För att markera tillhörighet, väcka fruktan och göra oss vackra. I dag är vi på väg ett steg längre – att uppgradera vad det är att vara en människa.

Världens äldsta kända tatueringar återfinns på ”snömannen Ötzi” som levde för 5300 år sedan. Man har också funnit tatueringar på mumier från bland annat Egypten, Sydamerika, Sibirien och Kina.

– Kroppssmyckning är ett beteende som har följt med mänskligheten från början. Då handlade det inte om mode utan hade en social funktion. Tatueringar kunde till exempel visa att man var eller höll på att bli vuxen, att man var krigare eller hade en viss status, säger Fred Andersson, konsthistoriker och universitetslärare i visuella studier vid Åbo akademi.

Evolutionärt finns det två anledningar till att icke mänskliga djur har försetts med så kallad besmyckning: antingen för att se vackra ut eller för att verka avskräckande. Fina eller fula. Snälla eller onda. Främst är det hanar som har förärats med iögonfallande attribut. Ta till exempel påfågelhanen som är ett under av färgprakt eller babianhanen som visar sina skräckinjagande huggtänder.

Människor har däremot inte förärats med något speciellt uppseendeväckande utseende och därför har vi sett till att smycka oss själva. Men inte på grund av biologi utan på grund av kultur.

Ötzi var tatuerad

Ötzi, ”Ismannen”, var en man som levde under den period som kallas kopparstenåldern. Hans kropp bevarades i över femtusen år infrusen i en glaciär mellan Ötztalalperna och Schnalstal i Italien. När han påträffades den 19 september 1991 upptäckte man (bland annat) att hans kropp var prydd av tatueringar.
Nutidens tatueringar görs genom att sticka ned en nål med färg i huden, Ötzi hade tatuerats med annan teknik: någon hade ristat små, djupa sår in i huden, och därefter  gnuggat in sot över området tills färgen trängt djupt ned i huden. Ötziz tatueringarna ser ut som korta streckkoder, och kring vänster handled bildar de ett armband.
Undersökningar av krroppen visade att de flesta tatueringarna sitter på ställen där Ötzi var drabbad av osteoartrit: ländrygg, knän, handleder och vrister. Det kan vara så att nålstick och sot var den smärtlindring man använde för 5 300 år sedan. 

Ötzis tatueringar gjordes av medicinska skäl, tror forskare eftersom de är placerade på klassiska akupunkturpunkter. Men det krävs ytterligare fynd och forskning för att bevisa att så verkligen var fallet.

Örprydnader som hängt med länge
Även piercings har gamla anor. De hittills äldsta örhängena tros vara 4 500 år gamla och hittades i den gamla sumeriska staden Ur. Arkeologer har även funnit tecken på att töjning av läppar och öronsnibbar förekom i vissa stammar redan för tusentals år sedan. Precis som tatueringar hade piercings andra syften än att vara moderiktiga, till exempel för att märka ut slavar, manifestera sin tro och visa på rikedom och status.

En annan typ av kroppsmodifiering som har förekommit sedan åtminstone 10 000 år tillbaka är scarification, det vill säga mönster i huden som görs med kniv, skalpell eller brännmärkning. Även de gjordes, och görs fortfarande på vissa håll i världen, av olika anledningar, till exempel som en milstolpe och passagerit. Det kan också handla om att markera politisk, religiös eller social status.

Vad är en passagerit?
Passagerit eller övergångsrit är en rit som markerar en persons övergång från ett stadium i livet till ett annat (eller från en social status till en annan. Övergångsriter brukar sammanfalla med familjehögtider. Riterna åtföljas ofta av en fest såsom dopfest, konfirmationsfest och bröllop. Ibland får den inblandade ett (nytt) namn i och med riten; vid dop eller giftermål. Vid riten får den aktuella personen inte sällan gå igenom en prövning, som vid möhippor eller svensexor.

Andra exempel på historisk kroppsmodifiering är vässade tänder (klasstillhörighet, passagerit, skrämselmetod), svärtade tänder (social rit), halsringar (passagerit), fotbindning (statusmarkör) och skallmodifiering (statusmarkör).

Varken skallmodifiering, halsringar eller fotbindning har vunnit i popularitet i modern tid. Detsamma gällde länge tatueringar som efter att Europa blev kristet mest syntes på sjömän och kriminella. Först på 1980-talet blev tatueringar på mode igen. Vad gäller örhängen var det i västvärlden länge bara män som bar dem och då ofta bara i ett öra. På 1800-talet var de helt ute. Först efter andra världskriget blev de åter mode, först inom gaykulturen och sedan för kvinnor på 1960-talet efter att clip-örhängen hade förlorat sin charm.

Bild: Wikimedia Commons, Kathy Gerber

– I början valde man i västvärlden att tolka kroppssmyckning som galenskap och mental obalans, vilket ledde till att man tog avstånd från det. Med tiden blev tatueringar och piercings populärkultur och då försvann de patologiska tolkningarna, säger Fred Andersson.

Nuförtiden är det få, åtminstone i västvärlden, som gör en tatuering eller piercing av traditionella och religiösa skäl.

– Enligt den vetenskapliga litteraturen handlar moderna kroppsmodifieringar om att vara unik och attraktiv och om att uttrycka sig själv. Det kan också göras för att markera något som är viktigt i livet, säger Margareta Wallin Peterson, professor i zoologisk cellfysiologi vid Göteborgs universitet som har skrivit en vetenskaplig artikel om tatueringar.

Fred Andersson är något mer försiktig i sin förklaring till varför människor idag väljer att smycka sig själva.

– Det kan också vara ett sätt att manifestera sin världsbild. Ta till exempel biohackers som tror att den enda vägen framåt är att förändra vad som är en människa. Det handlar inte bara om uppmärksamhet utan också om övertygelse.

 

Gränsen mellan människa och robot försvinner
Medan vissa typer av kroppsmodifieringar har försvunnit eller blivit ovanligare har nya uppkommit. Ett sådant exempel är bröstimplantat och andra typer av plastikoperationer. De senaste åren har även biohacking, det vill säga användningen av teknik för att förbättra människans mentala och fysiska egenskaper, blivit allt mer populärt. Två exempel är mikrochip samt magneter under huden för att känna av magnetiska fält.

– Tanken är att uppgradera vad en människa är. Redan idag är människan och tekniken ganska integrerade med tanke på smartphones, men det kommer att bli ännu mer i framtiden. Tänk dig gränslandet mellan science fiction och verklighet, säger Ingrid Dunér, doktorand i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet.

Hon nämner till exempel idén att sätta in ett chip i hjärnan vilket ska ge personen i fråga ytterligare ett språk. Som ett google translate utan en dator.

Kroppsmodifiering 2.0
Ingrid Dunér tycker att det är intressant att dra paralleller till annan kroppsmodifiering som idag kanske främst handlar om att uttrycka sig själv. Så är det även med biohacking. Å andra sidan handlar biohacking också om att fylla en funktion. Kroppsmodifiering 2.0.

– Det finns något funktionellt som går bortom det rent visuella uttrycket. Biohacking är förändringar som inte nödvändigtvis går att upptäcka. Att ha något synligt är inte grejen. Istället handlar det om att se var gränsen går mellan teknik och kroppen. För biohackers är det nästan som forskning – man testar på ett handgripligt sätt.

Även Fred Andersson tror att implantat och kirurgi kommer att bli vanligare i framtiden, främst eftersom förutsättningarna inte har varit de rätta förrän nu.

– Möjligheterna att förändra kroppen radikalt har kommit först med modern bioteknik och kirurgi och de kommer bara att utvecklas och bli billigare, säger han.

Denna utveckling kommer dock att medföra problem, inte minst vad gäller tolkningen av lagen.

– Lagstiftningen kommer att komma i trubbel eftersom det innebär att man måste ifrågasätta vad som är en människa. Gränserna mellan människa och maskin kommer att vara flytande

Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Med kroppen som manifest

 lästid ~ 6 min