Tema

Rosa eller blått? Alltmer könsuppdelat på barnavdelningen

Rosa för flickorna och blått på pojkarna. Har det alltid varit så? Nej, för hundra år sedan stod rosa för manlighet, och att klä små barn efter kön blev viktigt först i början av 1900-talet. Idag går trenden mot mer könsmarkerade barnkläder.

För hundra år sedan var rosa manligt och blått kvinnligt. Rött och rosa förknippades med krigiskhet och makt medan blått som var mer prydligt och känsligt klädde kvinnor bäst. Tyckte man då.

Idag råder det ingen tvekan om vilket kön rosa och blått representerar – och det finns inget som tyder på att könsneutralitet kommer att bli norm inom den närmaste framtiden. I alla fall inte inom avdelningen barnkläder.

Den som någon gång har shoppat på barnavdelningen vet hur det brukar se ut: rosa och gulligt för flickor och blått och allvarligt för pojkar. Helt i enighet med dagens rådande könsroller för hur man klär ett barn.

Klänning både för pojkar och flickor
Många skulle nog också beskriva polariseringen i klädbutiken som traditionell, men inget kan vara mer fel.

Faktum är att så sent som på slutet av 1800-talet kläddes både flickor och pojkar i klänning, dels för att det inte fanns något behov av att definiera små barn efter kön, dels för att kjol underlättade vid blöjbyten. Dessutom var alla klänningar vita för att enkelt kunna blekas vid fläckar och de flesta barn hade långt hår. Det var alltså i princip  omöjligt att skilja en pojke från en flicka.

Det är först i början av 1900-talet som behovet av att signalera könstillhörighet även hos små barn blev viktigt.

– Idag tänker vi att det är nästan naturgivet, men det är inte särskilt långt bak i tiden som det blev så. Under 1800-talet markerades inte kön förrän vid två, tre års ålder, då barnen började kläs som pojkar och flickor med tydligt uppdelade uppgifter och roller. Innan dess kläddes alla i liknande särkar, utan större skillnad.

– Idag är uppdelningen gjord redan innan barnet är fött, till exempel är babyshowers ofta könsmarkerade, säger Fanny Ambjörnsson, socialantropolog vid Stockholms universitet och författare till boken Rosa: den farliga färgen som skildrar vårt förhållningssätt till denna laddade färg.

Manlig nyans blev kvinnlig
Men om färgerna blått och rosa idag används som den kanske tydligast könsmarkören, var det inte lika entydigt innan 1900-talet. Snarare fanns det en tendens att klä pojkar i rosa och flickor i blått. Till exempel står det att läsa i den amerikanska branschtidningen Earnshaw’s Infants’ Department från 1918 att: ”den allmänna regeln är rosa för pojken och blått för flickan”.

– Tidigare signalerade rött och rosa krigiskhet och makt medan blått inom den katolska traditionen var en flickfärg kopplad till jungfru Maria, säger Fanny Ambjörnsson.

Mellan världskrigen bytte färgerna plats med varandra och ingen vet egentligen varför. En teori är att soldaternas blå uniformer under första världskriget gjorde att färgen började att förknippas med maskulinitet medan rosa förpassades till kvinnan.

Modehusen börjar definiera kön med färg
Riktigt tydligt blir det på 1950-talet när dagens moderna konsumtionsindustri slår igenom på allvar. För att nå ut till sina kunder bestämmer sig modehusen helt enkelt för att tydliggöra vilka de riktar sig mot genom att definiera pojkar och flickor, män och kvinnor, med en specifik färg.

– Ökad konsumism gynnas av ökad segregering och differentiering och har man till exempel en flicka och får en pojke så måste man således köpa nya kläder. Det blir möjligt att exploatera könet för att expandera marknaden.

I takt med att dagens föräldrar har blivit allt mer genusmedvetna har debatten om behovet att definiera könsroller blossat upp till ett regelrätt könskrig med barnen på frontlinjen.

– Idag kan vi se hur färg, och kanske framförallt den rosa färgen, tydligt förknippas med kön. Att tilldela ett kön en färg är ett enkelt och legitimt sätt att göra skillnad på könen när det inte finns så många andra sätt kvar, säger Fanny Ambjörnsson.

Könsneutrala föräldrar får fikon
Med jämna mellanrum kommer av den anledningen upprop på sociala medier där föräldrar uppmanas att skriva på för att få butik X att sluta med könsuppdelade kläder. Men samtidigt som de neutrala föräldrarna vinner mark ökar också motståndet.

När det nyligen blåste upp till storm angående Polarn O. Pyret nya kollektion med könsspecifika kläder och sminkade flickmodeller försvarade en representant för företaget att de hade märkt av en stark efterfrågan på mer könsspecifika kläder, främst av unga mammor. Uttalandet bekräftas av Petra Stenecker, marknadschef Polarn O. Pyret.

Klädbutikerna allt mer könspolariserade
– En av de starkaste drivkrafterna inom barnkläder är att barn påverkar inköpet av kläder i allt tidigare ålder. Därför finns det en ökad efterfrågan på mode även inom barnkläder. Det sistnämnda kan kopplas till att barnen blir allt viktigare identitetsbärare, till exempel genom trender som ”mini me” som man gärna visar upp på Instagram.

Samma trend går att se hos H&M.

– Vi har haft unisex-kollektioner på barn tidigare men har då sett en mycket liten efterfrågan, säger Joanna Morell på H&M.

Hon berättar att dock att företaget de senaste åren har fått mer feedback från kunder som önskar en större variation i exempelvis trycken på kläderna, det vill säga inte bara enhörningar till flickor och robotar till pojkar.

Under arbetet med boken Rosa: den farliga färgen som publicerades 2011 hade Fanny Ambjörnsson känslan av att trenden ändå gick åt könsneutralitet, att rosa inte längre bara stod för mjuka värden utan även signalerade kraft och makt. Nu har hon dock ändrat åsikt.

– Idag kan man se en slags motreaktion, till exempel Polarn O. Pyret som har varit könsneutrala, men som nu blir med uppdelat. Samhället har blivit mer polariserat – det finns en tongivande grupp som vill ha könsneutralitet och en som vill ha uppdelat. Man kan tolka det som en reaktion mot förändringar av könsmönster i stort, att vi tar två steg fram och ett tillbaka.

Unisexutbud för de redan frälsta
Polariseringens effekter märks tydligt hos könsneutrala barnklädesföretag som till exempel Villervalla och enligt grundaren Hanna Håkansson verkar många tycka att det är befriande att det inte finns någon tjej- eller killavdelning.

– Ofta upplever kunderna att plaggen på flickavdelningen är opraktiska och har smal passform medan kläderna på pojkavdelningen upplevs som mörka och dystra, säger hon.

Frågan är dock om de inte predikar för de redan frälsta, det vill säga lockar till sig dem som redan köpt konceptet med unisexkläder?

Oavsett så anser Hanna Håkansson att vi i Sverige har kommit mycket längre i ”genustänket” än många andra europeiska länder.

– Här i Sverige är föräldrar inte lika rädda för att klä sin son i rosa eller sin dotter i ett tryck med fordon. I Tyskland, England och Italien är det fortfarande väldigt uppdelat. Våra distributörer i de länderna är ofta oroliga för försäljningen om vi stoppar in någon rosa detalj i print med blå bas. Vi försöker dock sakta, men säkert få dem att inse att det är ok.

Text: Izabella Rosengren på uppdrag för forskning.se

Läs också

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Rosa eller blått? Alltmer könsuppdelat på barnavdelningen

 lästid ~ 6 min