Artikel från Lunds universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Andelen fattiga är störst inom köttproduktionen och minst inom spannmålsproduktionen men utvecklingen går mot en minskad andel fattiga jordbrukarhushåll oavsett produktionsinriktning. Familjestrukturen har däremot stor betydelse för både nivå och förändring av andelen fattiga jordbrukarhushåll.

Allt färre jordbrukarhushåll räknas som fattiga, visar en ny studie. Ojämlikheten i förvärvsinkomster har också minskat. Där skiljer sig det svenska jordbruket från mängden: I Sverige liksom de flesta andra västländer har inkomstojämlikheten i befolkningen ökat sedan 1990-talet.

Studien är gjord av forskare på AgriFood Economics Centre vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet och SLU, och omfattar 43 000 jordbrukarhushåll under perioden 1997 till 2012. Jordbruket har genomgått en omfattande strukturomvandling vilket kan ha påverkat inkomstspridningen och andelen fattiga bland jordbrukarhushållen.

– Våra resultat visar att ojämlikheten i totala disponibla inkomster är oförändrad över perioden medan den har minskat om man bortser från inkomster av kapital eller bara ser till jordbrukarnas förvärvsinkomster, säger docent Martin Nordin, en av rapportens författare.

Jordbrukarhushållen trotsar trenden
Samtidigt har andelen fattiga jordbrukarhushåll enligt EU:s definition – de vars disponibla inkomster är lägre än 60 procent av landets medianinkomst – minskat.

– Detta skiljer sig från den allmänna utvecklingen under perioden som visar ökad ojämlikhet i såväl totala disponibla inkomster som förvärvsinkomster och en ökad andel fattiga hushåll i befolkningen som helhet, konstaterar docent Sören Höjgård, den andre författaren till studien.

Studien visar också att minskningen av ojämlikheten i förvärvsinkomster inte beror på att inkomsterna från jordbruk fördelats jämnare utan på att jordbrukarhushållens inkomster från annan verksamhet blivit mer jämt fördelad.

– Strukturomvandlingen tycks inte ha påverkat spridningen i jordbruksinkomster. Däremot kan den ha ökat jordbrukarhushållens intresse för att bedriva verksamhet utanför jordbruket, noterar Martin Nordin.

Ensamstående kvinnlig lantbrukare oftare fattig
Andelen fattiga är störst inom köttproduktionen och minst inom spannmålsproduktionen men utvecklingen går mot en minskad andel fattiga jordbrukarhushåll oavsett produktionsinriktning. Familjestrukturen har däremot stor betydelse för både nivå och förändring av andelen fattiga jordbrukarhushåll.

– Andelen fattiga är betydligt större bland jordbrukare utan partner och ser också ut att ha ökat något under perioden. Bland kvinnliga jordbrukare utan partner är mer än var fjärde jordbrukare fattig, fortsätter Sören Höjgård.

Andelen fattiga inom jordbruket har nästan halverats under den studerade perioden och låg år 2012 på samma nivå – ca 14 % – som för befolkningen i stort. För befolkningen som helhet beror fattigdom emellertid i hög grad på arbetslöshet. Bland dem som i likhet med jordbrukarna förvärvsarbetar var andelen fattiga hushåll i hela befolkningen endast 6,7 %.

AgriFood Economics Centre är ett samarbete mellan Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.

Studien:
Ojämlikhet och fattigdom i svenskt jordbruk

Kontakt:
Martin Nordin, 046-222 07 90, martin.nordin@nek.lu.se
Sören Höjgård, 046-222 07 93, soren.hojgard@slu.se

Senaste nytt

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera