Renarna hjälper oss förstå framtidens klimat

Genom att studera renvallar med gräs och örtdominerad vegetation som skapats av en form av renskötsel som upphörde för 100 år sedan, har Dagmar Egelkraut visat på långlivade effekter av renar på fjällens ekosystem och att renar kan bromsa vegetationsförändringar orsakade av klimatförändringar mer effektivt än vi tidigare trott.

Bete av renar leder ofta till vegetationsförändringar från fjällhed dominerad av kråkris, dvärgbjörk eller vide, till ängsvegetation dominerad av örter och gräs. Egelkraut har studerat hur stabila dessa vegetationsförändringar är och vilka processer som bidrar till deras stabilitet.

– Även långtidsexperiment pågår sällan mer än enstaka decennium. Vi ville studera hur stabila dessa vegetationsförändringar är på längre sikt, så vi fick komma på ett annat sätt att angripa frågan, säger Dagmar Egelkraut.

Mjölkvallar
Hon använde spår efter en historisk renskötsel i Padjelanta nationalpark som ett naturligt långtidsexperiment. Mer specifikt studerades en typ av renvallar som vi valt att benämna historiska mjölkvallar. Dessa vallar användes tidigare för att samla och mjölka renar under en tid när rennäringen var mer intensiv och nomadisk (sen medeltid till tidigt 1900-tal). Renarna hölls året runt i samlade hjordar och eftersom samma platser användes i århundraden skapades fläckar, så kallade historiska mjölkvallar i landskapet på platser som betades hårt. Detta resulterade i dramatiska vegetationsförändringar på dessa vallar. Även om det aktiva nyttjandet av dessa vallar upphörde för ett århundrade sedan, kan man fortfarande lätt känna igen dem i landskapet i dag som välavgränsade, ovala, ört- och gräslika fläckar i en annars ris- och buskdominerad fjällhed.

Dagmar Egelkraut såg att de historiska mjölkvallarna var väldigt stabila och att de omgivande buskarna inte kunde invadera gräs- och örtvegetationen.

– Det är fascinerande eftersom dagens rentätheter är oerhört mycket lägre än de tätheter som fanns när man skapade vallarna, säger Dagmar Egelkraut.

Upptäckterna indikerar att de undersökta historiska renvallarna representerar alternativa stabila stadier, som upprätthålls av ett antal processer, bland annat en ökad näringscirkulation, och selektivt bete av sorkar och lämlar på näringsrika skott av buskar som försöker invadera vallarna.

Hjälper oss förstå framtidens klimat
Dessa historiska vallar kan också användas som experiment för att förstå hur vegetationsförändringar påverkar kolinlagringen i tundraekosystem. I motsats till vad hon hade förväntat sig fann Egelkraut att den dramatiska förändringen av vegetationen och viktiga markprocesser som pågått i hundratals år inte hade någon avgörande effekt på markens kapacitet att lagra kol.

– Kolinlagring i marken i Arktis är viktigt för att förstå vilka återkopplingar ekosystemen har på ett framtida klimat. Eftersom vi kan vara säkra på att vegetationsförändringen i vår studie pågått tillräckligt länge (flera hundra år) visar den på ett övertygande sätt att kolinlagringen i marken är mer stabil, och påverkas mindre av vegetationsförändringar än vi tidigare trott, säger Dagmar Egelkraut.

– Det har varit spännande att haft en möjlighet att undersöka dessa frågor, och arbeta på så spännande platser. Historiska mjölkvallar är viktiga kulturminnesmärken, som visar på hur människor traditionellt har nyttjat marken i Lapponia, och på samma sätt som historiska byggnader berättar de för oss någonting om vår historia. Samtidigt erbjuder de unika möjligheter att undersöka stabiliteten hos ekosystem och är därför ett verktyg för att förstå hur våra fjällekosystem fungerar idag och kommer att förändras i framtiden, säger Dagmar Egelkraut.

Avhandlingen:
Kvarvarande vegetationsförändringar från ett historiskt renbete.

Kontakt:
Dagmar Egelkraut, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, 070-577 10 67, dagmaregelkraut@gmail.com

Foto:
En typisk historisk mjölkvall i Padjelanta, Dagmar Egelkraut