Tema

Muntliga berättelser fulla av spår till det förflutna

Ursprungsfolk dokumenterar sällan sin historia i skrift. Men under ytan är de lokala berättelserna fulla av spår till vad som hänt. Emilie Wellfelt skriver i sin avhandling om Indonesisk historia; Historyscapes in Alor. Hon har hittat ett sätt att använda muntliga och folkliga berättelser som historiska källor.

Via intervjuer har hon samlat in olika folkgruppers berättelser om sin historia. Hon har myntat begreppet ”historyscapes” eller historielandskap, en följd av platsens betydelse för människors uppfattning om sin historia.

Den bergiga ön Alor i Indonesien är 1,5 gånger Ölands storlek och har 165 000 invånare som talar ett tjugotal lokala språk. Det var när Emilie Wellfelt var där för annan forskning som hon slogs av hur otroligt intresserade människorna var av sin historia. Vart hon än kom, så bubblade berättelserna. Det visade sig finnas ett par förklaringar till detta:

– När Suhartoregimen föll 1998 decentraliserades makten, vilket gjorde att man behövde fylla ett tomrum ute i distrikten. De nya lokala makthavarna ville ha en egen historia att förankra sitt styre i.

Dessutom hade ett mer folkligt intresse för historia väckts på Alor när några historiker från provinshuvudstaden ville lansera en kvinna från Alor som nationalhjälte: Malielehi som 1918 lett ett uppror mot den dåvarande kolonialmakten.

– Det blev mycket uppståndelse kring förslaget eftersom Malielehis anhängare dödade en lokal raja. Dennes släkt som lever idag och andra som sympatiserade med rajans sida var emot utnämningen. Malielehi blev inte postumt utsedd till nationalhjälte, men det som hänt skapade stort engagemang för den egna historien, berättar Emilie Wellfelt.

Berättelser om gamla motsättningar
Väl framme i en by, under sina fältarbetsresor, brukade Emilie – som talar flytande indonesiska – söka kontakt med någon som kunde återge den lokala historien. I regel blev hon hänvisad till en inofficiell talesperson. Intervjuerna fick dock ofta vänta tills lugnet lagt sig, då folk gått i säng och bara utvalda personer lyssnade.

– Historiska berättelser anses farliga eftersom de har med förfäderna att göra, men också för att det finns många gamla motsättningar som ligger och gror. Ofta handlar de om marker och gränsdragningar.

Andra intervjuer genomfördes på särskilda platser som anknöt till händelser i historien.

– Det var fascinerande att se hur landskapet kunde fungera som en historiebok; medan man vandrade från plats till plats växte berättelserna fram bit för bit.

Historielandskap även i moderna miljöer
Efter att ha sammanställt materialet från omkring 150 ingående intervjuer kunde Emilie Wellfelt se ett mönster där olika gruppers berättelser knöt an till varandra. Resultatet, som visar en rad historielandskap, presenteras i avhandlingen som också lyfter fram unika berättelser från Alors historia – från första människan till nutid.

– Förutom att presentera historia har jag utvecklat en metod för att hantera de muntliga traditionerna som ett historiskt källmaterial, säger Emilie Wellfelt.

Hon menar att metoden kan användas av andra och i andra sammanhang.

– Jag kan tänka mig historielandskap applicerade på allt från hembygdshistoria till studier av kriminella grupperingar i stadsmiljö. Historielandskap uppstår där berättelser, grupptillhörighet och plats är bärande element för den egna historien.

Kontakt:
Emilie Wellfelt, tel: +46 (0)70-20 22 492
e-post: emilie.wellfelt@lnu.se
Jonas Tenje, pressansvarig, 070 308 40 75

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Muntliga berättelser fulla av spår till det förflutna

 lästid ~ 2 min