Artikel från Uppsala universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Hos många djur är parningsbeteenden mellan individer av samma kön vanligt förekommande, en gåta för evolutionsbiologer eftersom de inte för med sig samma uppenbara fördelar som parningsbeteenden mellan honor och hanar. Nu kommer en studie från forskare vid Uppsala universitet som kan förklara varför ”samkönade” parningsbeteenden är så vanliga i djurriket.

Trots att parningsbeteende mellan individer av samma kön inte leder till befruktning och produktion av avkomma är det vanligt hos såväl däggdjur som insekter. Forskarna vid institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet, antog att eftersom honor och hanar delar de flesta av sina gener, så kan samkönade parningsförsök vara vanligt förekommande hos det ena könet på grund av att de underliggande generna som styr beteendet för med sig fördelar och gynnas av naturligt urval när de uttrycks i det motsatta könet.

Denna möjlighet undersöktes hos en skalbagge där både honor och hanar med jämna mellanrum bestiger individer av sitt eget kön, vilket är det typiska beteendet som hanar riktar mot honor och som då oftast resulterar i befruktning.

Ökad reproduktionsförmåga
Forskarna avlade fram genetiska linjer där antingen honor eller hanar visade ökad benägenhet att bestiga individer av sitt eget kön. De visade sedan att då ett visst kön hade avlats för en ökning av samkönade parningsbeteenden så hade deras syskon av det motsatta könet en ökad reproduktionsförmåga.

– Vi såg till exempel att hanar som blivit avlade för ökat samkönat parningsbeteende visade mindre preferens för honor när de fick välja mellan att bestiga en hona eller en hane i efterföljande tester, samtidigt som deras systrar la fler ägg och producerade mer avkomma än tidigare”, säger David Berger, en av forskarna i studien.

Rönen stödjer tesen om att gener som ligger bakom samkönade parningsbeteenden har gynnats av naturligt urval genom sina fördelar hos det motsatta könet, en generell princip som kan förklara den vanliga förekomsten av en rad olika former av samkönade parningsbeteenden i djurriket.

Studien: Sexually antagonistic selection on genetic variation underlying both male and female same-sex sexual behaviour, BMC Evolutionary Biology, DOI: 10.1186/s12862-016-0658-4

För mer information, kontakta: David Berger, Forskarassistent vid institutionen för ekologi och genetik, e-post: david.berger@ebc.uu.se tel: 018-471 2662
eller Alexei Maklakov, Lektor vid institutionen för ekologi och genetik, e-post: alexei.maklakov@ebc.uu.se tel: 018-471 2672

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera