Konsten att nå ut med forskning

Hur tar du till dig ny forskning? Söker du upp den? Kommer den till dig? Och i så fall hur?

En halv dag på Vetenskapsfestivalen i Göteborg ägnas åt just forskningskommunikation. På det öppna seminariet Forum för forskningskommunikation, pekade Anna Maria Fleetwood, kommunikatör på Vetenskapsrådet på hur forskningsinformation (envägskommunikation, direkt från avsändaren), utvecklats vidare mot forskningsdialog (tvåvägskommunikation, där mottagaren medverkar, till exempel Vetenskapsfestivalen) och på senare tid även forskningsmedverkan (Citizen Science) där folk själva aktivt bidrar till forskningen på olika sätt. Dessa tre former av kontakt mellan forskning och allmänhet finns parallellt, men vanligast är fortfarande forskningsinformation. Forskning.se är ett exempel på det detta sedan 2001, men vi öppnar för dialog via twitter och Facebook.

EU:s forskningskommissionär Carlos Moedas citerades flera gånger, om ”De tre O:na”: Open Innovation, Open Science och Open to the world. Det handlar alltså inte bara om att vara öppen och välkomna folk in till forskningen. Forskningen måste också  ut…

Men det är inte alltid forskarna själva fattar vikten av kommunicera sin forskning. Ibland varken vill eller kan de, hur bra de än forskar. Därför behövs ibland forskningskommunikatörer och vetenskapsjournalister som kan ”översätta” komplicerade frågeställningar och processer och sätta dem i ett relevant sammanhang. Så kallad Story telling. Ge forskaren liv. Skapa mening av resultaten.

– Forskning blir bättre av att konfronteras med samhället, det är vi alla överens om, sa Thomas Evensen, kommunikationschef på Norges forskningsråd, tog exempel från Norge:

Ett sätt är att göra som Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som använder sig av Wikipedia  och lägger ut både pressmeddelande och sammanfattningar av avhandlingar för att nå ut med sin forskning. Enligt Wikipedias statistik är forskningsinnehållet väldigt populärt.

Text: Eva Barkeman