Sörjande talar med pressen för att hedra de döda
Chocken gör att många inte kan värja sig mot journalister, samtidigt kan medverkan vara en tröst i sorgen, menar medieforskaren Anette Forsberg vid JMK, Stockholms universitet. Hon har undersökt varför människor i sorg ställer upp på intervjuer när ett dödsfall precis har inträffat.
Anette Forsberg har i sin diktorsavhandling intervjuat 22 personer som medverkat som sörjande i svensk nyhetsjournalistik om dödsfall i samband med brott och olyckor.
Anette Forsberg, som tidigare har varit verksam journalist, har undersökt hur vanliga människor i efterhand sett på sin medverkan i sorgejournalistiken. Det visade sig att uppfattningarna om medierapporteringen gick isär.
– Vissa upplever att journalister har uppträtt hänsynsfullt, men det finns de som upplever att de har kränkts. Journalister kan ses som antingen allierade, fiender, en möjlig tillgång eller en osäkerhetsfaktor. Den journalist som är först på plats riskerar att få nej till intervjun, för att de sörjande är i chock och kan reagera med rädsla eller ilska. Men det finns också de som är så chockade att de blir avtrubbade och accepterar att intervjuas, säger Anette Forsberg, fil. dr. vid Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet.
De flesta av studiens deltagare hade en realistisk syn på journalistiken och förstod att reportrarna ville tala med dem för att det som hänt hade ett nyhetsvärde. Samtidigt insåg de att det även fanns kommersiella motiv för mediebevakningen. Vid några tillfällen hade det höga nyhetstempot lett till övertramp.
– Några sörjande fick reda på att deras anhöriga avlidit via en tidnings nätupplaga. Flera personer upplevde pressen från medierna som betungande. Men att publiciteten ledde till att man fick stöd och sympatier från andra människor gav tröst. Många upplevde även att de hade hedrat sina döda genom att berätta om dem genom journalistiken. På så vis kunde de integrera sin mediemedverkan i den egna sorgeprocessen.
– Ur de sörjandes perspektiv finns både positiva och negativa sidor, och jag tror att journalister behöver reflektera över och också diskutera mer om sorgejournalistik. De sörjandes nyhetsvärde är som störst när de mår som allra sämst. Man borde fundera över om det är lämpligt med intervjuer av nära anhöriga tätt inpå dödsfallet.
En del sörjande känner att de inte har fått vara i fred. Reportrarna borde kanske ha väntat, säger Anette Forsberg.
Avhandlingen
Sorgens avtryck. Erfarenheter av medverkan som sörjande i journalistik om brott och olyckor
Kontaktinformation
För ytterligare information Anette Forsberg, fil. dr., Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet, mobil 070-626 23 91, telefon 0480-49 70 15, e-post anette.forsberg@lnu.se Ester Pollack, docent, Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet, mobil 070 185 02 59, telefon 08-16 30 29, e-post ester.pollack@ims.su.se Svante Emanuelli, informatör, Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet, telefon 08 16 44 18, e-post svante.emanuelli@ims.su.se
