Tema

Avvikelse i fokus för sextiotalets Zigenarundersökning

I början av sextiotalet genomfördes en omfattande och detaljerad socialmedicinsk undersökning av samtliga svenska medborgare som var kategoriserade som ”zigenare”. Denna undersökning, som kom att kallas för Zigenarundersökningen, står i fokus en doktorsavhandling av historikern Ida Ohlsson Al Fakir.

Bakgrunden till Zigenarundersökningen var att den socialdemokratiske socialministern Gunnar Sträng 1952 hade deklarerat att ”… de uppskattningsvis 700 svenska medborgare, som är kända som zigenare, har samma rättigheter och skyldigheter som andra svenskar.” Detta erkännande av svenska romers formella medborgarstatus innebar emellertid inte deras situation utanför eller på gränsen till välfärdssamhället omedelbart förbättrades.

Erkännandet blev i stället upptakten till vad som skulle komma att bli en omfattande vetenskaplig och socialpolitisk verksamhet för att göra romerna till svenska medborgare i praktiken. Meningen med Zigenarundersökningen var att skapa ett vetenskapligt underlag så att den praktiskt ansvarige socialläkaren John Takman, kunde formulera ett professionellt utlåtande till Arbetsmarknadsstyrelsen, som var ansvarig för ”zigenarfrågan” och finansierade undersökningen. Utlåtandena skulle användas i myndigheternas praktiska arbete med romer på lokal nivå, huvudsakligen inom områdena bostad, arbete och utbildning.

I avhandlingen undersöker Ida Ohlsson Al Fakir hur och varför detta kunskapsunderlag skapades. Avhandlingens analytiska blick fokuserar således på de svenska myndigheternas, tjänstemännens och de vetenskapliga experternas arbete, snarare än mot de romer som de undersökte och skapade kunskap om. Studien visar att kunskapen som skapades gav upphov till flertalet nya frågeställningar och forskningsprojekt, som i sin tur medförde att Zigenarundersökningen expanderade. Det förhållandevis avgränsade myndighetsuppdraget, som endast rörde romer i Stockholm, utvecklades därmed till ett mångvetenskapligt och omfattande forskningsprojekt som inkluderade alla svenska romer.

– I stället för att ”lösa zigenarfrågan”, som ju var den övergripande målsättningen med den socialmedicinska undersökningen, kom den snarare att utvidgas i nya dimensioner, som innebar att romer problematiserades som avvikande utifrån nya perspektiv och i alltmer detaljerade former. Detta trots att experterna som var inblandade i Zigenarundersökningen hade inkluderingen av romer som uttalad ambition och drivkraft, säger Ida Ohlsson Al Fakir.

Ett av avhandlingens viktigaste resultat är att 1960-talets socialmedicinska undersökningar av svenska romer som ”avvikande” men ”värdiga”, och förändringsbara, svenska medborgare i huvudsak resulterade i att normalitet fick en tydligare innebörd, medan avvikelse differentierades med hjälp av ständigt nya vetenskapliga kunskapsinsamlingar. I Zigenarunder-sökningens genomförande är det alltså vad som konstruerades som normalitet, snarare än vad som konstruerades som avvikelse, som framstår tydligast.

Ida Ohlsson Al Fakir är historiker och har tidigare studerat Svenska kyrkans förhållande till romer och resande under första halvan av 1900-talet."

Avhandlingen Nya rum för socialt medborgarskap. Om vetenskap och politik i ”Zigenarundersökningen” – en socialmedicinsk studie av svenska romer 1962-1965 försvaras fredagen den 6 mars, kl. 13.15 i sal Homeros, Hus F, Linnéuniversitetet, Växjö. Opponent är professor Teemu Ryymin, Universitetet i Bergen.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Ida Ohlsson Al Fakir, e-post: ida.ohlsson-alfakir@lnu.se.

Avhandlingen finns tillgänglig i fulltext i publiceringsdatabasen DiVA (lnu.diva-portal.org)

Avvikelse i fokus för sextiotalets Zigenarundersökning

 lästid ~ 2 min