Vardagsnära kemi kan öka intresset hos gymnasieelever

Kemi är ett skolämne som generellt anses vara både svårt och ointressant för ungdomar. Trots att det finns ungdomar som uppskattar kemi, har de svårt att se sig själva som kemister och naturvetare. Att ungdomarna inte identifierar sig som naturvetare förklaras ofta av att de saknar positiva förebilder, något som tidigare forskning visat är oerhört viktigt för ungdomars inställning till ämnet.

Karolina Broman visar i sin studie att flertalet naturvetarelever har en positiv inställning till kemi, många tycker att ämnet är intressant och har valt att fortsätta läsa kemi efter den obligatoriska grundskolan främst med målet att studera vidare på universitetsnivå, men också eftersom de specifikt uppskattar kemi.

– Gymnasieeleverna lyfter fram läraren som viktig och lärarstyrda kemilektioner anses positivt, speciellt om lärarna är strukturerade i sin undervisning. Eleverna vill också gärna sätta kemikunskaperna i sitt sammanhang, säger Karolina Broman.

Elevernas förslag för att förbättra skolkemin genom att sammankoppla kemin till vardagen låg till grund för hennes fortsatta forskningsinriktning.

Vid kontextbaserade kurser utgår man från ett vardagligt sammanhang (en kontext), ofta något personligt eller samhälleligt, som ska vara relevant och intressant för eleven. Från denna kontext koncentreras därefter undervisningen på de ämneskunskaper man behöver ha för att förstå sammanhanget. Kontextbaserade kurser används i flera länder för att öka elevernas intresse, minska fokuseringen på utantillkunskaper och utveckla ett mer meningsfullt lärande.

Med hjälp av enkäter, klassrumsobservationer, skriftliga kemiuppgifter och intervjuer med både naturvetarelever och kemiprofessorer gjorde Karolina Broman en utförlig undersökning av denna typ av lärande.

Hon såg att när gymnasieeleverna möter mer öppna frågor som kräver förklaringar och resonemang är de ovana vid detta och uppfattar uppgifterna som komplicerade.

– Mina analyser av elevernas resultat är att dagens skolkemi tydligt fokuserar på att memorera faktakunskaper. Eleverna är vana att använda utantillkunskaper när de löser kemiuppgifter eftersom uppgifterna, enligt eleverna, efterfrågar ”det rätta svaret”.

Trots att uppgifterna uppfattades svårare att lösa, anser eleverna dock att kontexterna i uppgifterna både var intressanta och relevanta, främst när en personlig anknytning var tydlig, exempelvis i frågor om läkemedel och energidrycker. Dessutom visade sig kontexterna i uppgifterna vara positiva för lärandet, inte en distraktionsfaktor.

När det gäller ämneskunskaperna som krävs för att lösa kontextbaserade kemiuppgifter är vissa kemibegrepp viktiga tröskelbegrepp, understryker Karolina Broman. Det är därför viktigt att lärarna är medvetna om och poängterar tröskelbegreppen, som exempelvis polaritet och elektronegativitet för löslighetsuppgifter inom organisk kemi, så att eleverna kan uppnå en större helhetsförståelse för övergripande begrepp såsom förhållandet mellan kemiska ämnens struktur och egenskaper.

– Problemlösning med öppna frågor, som både kräver faktakunskaper och resonemang, måste tränas oftare inom ramen för skolans kemi för att utveckla elevernas meningsfulla lärande.

Avhandlingen är publicerad digitalt.

Kontaktinformation
Karolina Broman, Telefon: 090-786 95 81, E-post: karolina.broman@umu.se