Jämställdhetsnormer verktyg både för kontroll och frigörelse
När humanitära biståndsorganisationer försöker integrera jämställdhet i sitt arbete i flyktingläger blir effekterna ofta tvetydiga och motsägelsefulla. Medan jämställdhetsnormer utmanar vissa former av ojämlikhet används de samtidigt för att upprätthålla andra hierarkier. Det visar statsvetaren Elisabeth Olivius, Umeå universitet, i en ny avhandling.
I sin avhandling undersöker Elisabeth Olivius hur jämställdhetsnormer tolkas och används i humanitärt bistånd till flyktingar. Avhandlingen är baserad på en fallstudie i flyktingläger i Bangladesh och Thailand.
– Jag försöker förstå hur jämställdhetsnormer fungerar som styrningsverktyg i flyktingläger. Genom att samla många flyktingar på en plats, blir det möjligt att distribuera livsnödvändigt bistånd på ett effektivt sätt. Men flyktingläger möjliggör också kontroll och övervakning, och vardagen i flyktingläger präglas av långtgående inskränkningar av flyktingars rättigheter och rörelsefrihet. Jag frågar vad humanitära organisationers jämställdhetsarbete får för funktion i detta sammanhang, och vad dess effekter blir, säger Elisabeth Olivius.
Avhandlingen visar att jämställdhet sällan behandlas som ett mål som har ett värde i sig själv. Tolkningen och användandet av jämställdhetsnormer formas av de arbetssätt, mål och visioner som dominerar inom det humanitära biståndet. Jämställdhetsnormer framhålls antingen som användbara medel för att effektivt hantera flyktingsituationer och styra flyktingläger, eller som nödvändiga för att modernisera och utveckla regioner där flyktingar finns.
Att öka flyktingkvinnors deltagande i humanitära biståndsprogram är en viktig del av jämställdhetsarbetet i de två studerade flyktingsituationerna. Syftet med att öka flyktingkvinnors deltagande är dock inte främst att stärka kvinnors position i flyktinglägren, utan att göra biståndet mer effektivt. Kvinnor förväntas ta huvudansvaret för flyktingfamiljers hälsa och överlevnad, och betraktas därför som användbara aktörer som kan bidra till att humanitära organisationers mål uppnås på ett mer effektivt sätt.
– Betoningen på kvinnors deltagande konserverar därmed ofta traditionella könsarbetsdelningar och begränsar kvinnors handlingsutrymme. Men det finns också exempel på hur flyktingkvinnor kreativt omförhandlar och utvidgar de snäva positioner som de tilldelas i det humanitära biståndet.
När flyktingkvinnors deltagande görs till en resurs för humanitära organisationers syften bidrar det också till en betydelseförskjutning där jämställdhet avpolitiseras.
– Jämställdhet blir en administrativ fråga om att utforma effektiva biståndsprogram snarare än en politisk fråga om att utmana och förändra ojämlika maktrelationer.
Social förändring, makt och ägarskap
Jämställdhet behandlas också som en symbol för utveckling och modernitet. Flyktingar beskrivs som bakåtsträvande, traditionella och kvinnoförtryckande, medan humanitära aktörer beskrivs som progressiva, moderna och kunniga i frågor som gäller mänskliga rättigheter och jämställdhet. Dessa föreställningar får problematiska konsekvenser i det praktiska jämställdhetsarbetet i flyktinglägren.
– Jämställdhetsarbetet blir något som kommer uppifrån och utifrån, istället för att se och stödja pågående förändringar inifrån. Humanitära organisationer missar då möjligheter till samarbete med flyktingaktörer som vill arbeta för jämställdhet, och gör istället att flyktingar tystas och utestängs. Men flyktingar är inte bara passiva mottagare av humanitära organisationers tolkningar av vad jämställdhet innebär, utan tar till sig jämställdhetsnormer och använder dem på sätt som utmanar och går bortom humanitära organisationers agendor, säger Elisabeth Olivius.