Kvinnorna bär kostnaderna för barnafödandet
– På 1970-talet valde vi en väg mot jämställdhet, som innebar att fler av oss skulle arbeta mer. Alla skulle bli jämställda lönearbetare, men det ledde också till en omformulering av ett fortsatt underläge för kvinnorna. Det är fortfarande i första hand de som får ta kostnaderna för reproduktionen, säger Markus Klinton, som i sin doktorsavhandling i företagsekonomi vid Örebro universitet diskuterar konflikten kring den gravida arbetstagaren.
Att småbarnsföräldrar inte alltid är populära som arbetskraft, sett ur en rationellt tänkande arbetsgivares perspektiv, är välkänt. Kvinnor i barnafödande åldrar är särskilt utsatta. De som ännu inte är mödrar ”riskerar” att bli det, de som redan har barn, vilket 80 procent av alla kvinnor förr eller senare får, kan förväntas stanna hemma ofta för att vårda dem och dessutom gå ned i arbetstid.
– Man kan säga att anställning alltid handlar om två saker. Dels ska man välja ut, selektera, vem som ska vara anställd och när urvalet är gjort ska den anställde formateras, alltså formas för att sköta sitt arbete så effektivt som möjligt.
Sorteringsapparat
Vägen till arbete går genom en sorteringsapparat, där människor kategoriseras på olika sätt, ålder, etnicitet, kön, utseende och så vidare. Markus Klinton har, bland annat med erfarenheter från uppdrag som arbetsgivare, intresserat sig för det här, hur arbetslivet fungerar i förhållande till samhälle och demokrati.
Avhandlingen fördjupar sig i det Markus Klinton kallar mödrande. Med olika exempel från dagböcker, bloggar, tidningsartiklar, arbetsdomstolen, diskrimineringsombudsmannen, förändringar i lagstiftningen och så vidare, får barnafödandet illustrera det han döpt avhandlingen till: Det rationella och det normala – om lönearbetets logik, praktik och etik. Det är visserligen en avhandling i företagsekonomi, men med rötterna i forskarskolan Demokratins villkor berör den även genusvetenskap och sociologi.
Konflikt
Logiskt är det självklart att en arbetsgivare vill att hans anställda ska ha hög närvaro och arbeta effektivt. Lika självklart är det att detta kommer i konflikt med barnafödande, som leder till frånvaro, minskad arbetstid och andra prioriteringar än ett effektivt yrkesliv.
– Det här påverkar inte bara arbetsgivaren, även mödrarna värderar sig själva. Ofta kommer de fram till att de inte duger till en yrkeskarriär, den rationella följden för dem är att förbereda sig för ett liv som mammor och löntagare.
När kvinnorna lämnade uppgifterna i hemmen som hemmafruar för att fylla det ökade behovet av arbetskraft, följdes det av en föräldralagstiftning med förhoppningen att göra arbetslivet mer jämställt.
Byggde ojämlikhet
– Vi valde lönearbete, som sen visar sig bygga ojämlikhet. Barnalstringen är betydelsefull både för samhället och för arbetsgivarna. Men det är kvinnorna – och en del män – som bär kostnaden för det här. Genom att med engagemang och god vilja ta på sig barnafödandet svarar de för återväxten och får bära kostnaden för det i form av sämre yrkeskarriär, lägre lön och i förlängningen också lägre pension.
På det här sättet kan man säga att 1970-talets väg mot ökad jämställdhet genom kvinnornas inträde på arbetsmarknaden misslyckades. Frågan om hur den nödvändiga barnalstringen kan integreras på ett annat sätt är fortfarande obesvarad.