Framtidstro driver kurdiska politiker trots personliga risker

– Många av de människor jag intervjuade 2005 och 2008 är numera fängslade medan andra har avsatts från sina tjänster. En del av de partier och organisationer jag har följt är nedlagda, säger Zelal Bal, som skrivit en doktorsavhandling i statskunskap vid Örebro universitet.

Hon har intervjuat över 70 kurdiska politiker i Diyarbakir, en region i sydöstra Turkiet, som är en samlingspunkt för det kurdiska politiska motståndet och en kurdisk metropol. I fokus står kurdiska politikers strävan att bli en del av det formella politiska systemet i Turkiet. Vilka strategier använder de och vad är det som gör att människor tycker att det är värt att ta personliga risker för politiska ändamål?

– Jag har ofta hört att det är hopplöshet som är drivkraften. Men mina erfarenheter och min forskning har visat det motsatta – att det är hoppfullhet – att de ser möjligheter att förbättra situationen, säger Zelal Bal.

Garantera demokrati
För att Turkiet ska kunna bli medlem i Europeiska unionen krävs det att de ska ha stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet samt respekt och skydd för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter.

– Turkiet har genomfört reformer för att leva upp till EU:s krav och pro-kurdiska aktörer har fått fler rättigheter men samtidigt har hinder lagts i vägen så att det inte går att använda dessa rättigheter fullt ut i praktiken.

Restriktionerna kring språket har till exempel tagits bort och det är nu möjligt att tala kurdiska offentligt och det finns möjligheter att ge undervisning och sända i media på kurdiska. Samtidigt är det en invecklad byråkratisk procedur för att få tillstånd.

– Även hårdare metoder används. Polisen har till exempel massarresterat medlemmar av politiska partier. Genom att försvåra för kurderna att använda de rättigheter som lagen ger dem kan staten också hålla tillbaka krav på utökade rättigheter och behålla sin kontroll, säger Zelal Bal.

Kringgå hindren
– Samtidigt kringgår kurderna hindren på olika sätt. Ett exempel är valet att trycka nyårsbanderoller på kinesiska istället för på kurdiska. Året innan hade åtal väckts mot banderoller på kurdiska. De kinesiska banderollerna visade på diskrimineringen gentemot det kurdiska språket och undvek rättsliga efterspel.

Zelal Bal menar att man från statens sida befarar att utökade rättigheter i förlängningen kan vidgas till särskilda rättigheter och det skulle kunna innebära att kurderna skulle närma sig en form av självständighet.

– Man kan se att de pro-kurdiska aktörerna har blivit mer konfrontativa i sitt språkbruk i takt med att de politiska möjligheterna har ökat. Det blir en "spill-over" effekt. Ju mer rättigheter de får, desto fler efterfrågas. De har till exempel börjat hänvisa till internationella avtal, säger Zelal Bal.

– Än så länge är Turkiet långt ifrån ett EU-medlemskap och det kan leda till att den turkiska statens intresse försvagas för de rättsprinciper som det senaste årtiondets reformpaket syftat till att slå fast.

– Samtidigt talar det faktum att ett kurdiskt civilsamhälle i någon mån kunnat etableras, samt de många möjligheter att kommunicera som modern teknik för med sig, för att en återgång till äldre tiders repressiva politik skulle bli svår, avslutar Zelal Bal.