Vanligt att barn drabbas av stressyndrom efter trafikolycka

Doktoranden Eva Olofsson har i sin avhandling kartlagt konsekvenser av trafikskador hos barn. En av studierna visar att omkring 30 procent av alla trafikskadade barn lider av posttraumatiskt stressyndrom en månad efter skadehändelsen. Hos en sjättedel kvarstår stressyndromet efter tre till sex månader.

– I samband med olyckan upplever barnen ofta en hög nivå av stress och rädsla och ett direkt hot mot sitt liv. På sikt kan detta orsaka posttraumatiskt stressyndrom (ångestsyndrom) som kan bli till stora hinder i vardagen, säger Eva Olofsson.

I en annan studie tillfrågades 292 trafikskadade barn i Göteborgsregionen om kvarstående konsekvenser av olyckan. Enkäten visade att 22 procent av barnen fortfarande ett år efter skadehändelsen hade psykiska och psykosociala problem kopplade till skadehändelsen.

Kvarstående psykiska besvär är därmed vanligare bland olycksdrabbade barn än kvarstående fysiska problem (vilket noterades hos 16 procent av barn skadade i Göteborgsregionen).

De kvarstående psykiska besvären var däremot inte relaterade till hur allvarlig skadan var.

– Mina studier tyder på att upplevelsen av händelsen påverkar mer än själva skadan. Att skadas som oskyddad fotgängare och med ett motorfordon inblandat kan upplevas mer stressande, skrämmande och hotfullt än till exempel en singelolycka med cykel. Att vårdas inneliggande på sjukhus, med ibland skrämmande procedurer i en främmande miljö kan vara mer stressande än att behandlas på en mottagning och sedan få åka hem samma dag.

Den vanligaste orsaken till trafikskada bland barn är cykelolyckor. Eva Olofssons studier visar att det blivit betydligt vanligare att barnen som skadar sig i trafiken bär cykelhjälm vid olyckstillfället: 1993 hade ungefär 40 procent av de barn som skadades cykelhjälm, 2006 var andelen 80 procent.

Andelen barn med skall/hjärnskada efter en cykelolycka och som sökt vård vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg minskade under perioden 1993-2006, men minskningen är inte statistiskt säkerställd. Även ansiktsskadorna minskade betydligt. Däremot ökade andelen armskador tydligt.

– Vi kan se att cykelhjälmens har en stor skyddseffekt mot svåra och livshotande skall- och hjärnskador för alla typer av cykelolyckor. Hjälmen skyddar dessutom också mot ansiktsskador, säger Eva Olofsson.

Tonåringar, och särskilt flickor, är dock betydligt mindre benägna att använda cykelhjälm. Trots att en ny hjälmlag infördes 2005 för alla under 16 år använde knappt 60 procent av alla barn hjälm när de cyklade till och från skolan år 2012. Endast 32 procent av samtliga cyklande i Sverige, vuxna och barn, hade hjälm när de cyklade.

Eva Olofsson har arbetat som sjuksköterska i mer än 20 år och har stor erfarenhet av att vårda trafikskadade barn.

– Barn är en mycket utsatt grupp i trafiken. Att identifiera vilka konsekvenser en trafikskada får för barnen är viktigt för att de ska få ett så optimalt omhändertagande som möjligt, säger hon.

Eva Olofssons slutsats är att akutsjukvården bör utveckla rutiner för att kunna identifiera och följa upp trafikskadade barn som riskerar långvariga psykiska, psykosociala och fysiska besvär.

Avhandlingen Children injured in traffic from a medical and psychosocial perspective – causes and consequences försvaras vid en disputation den 9 maj.