Hon vill utveckla utvecklingsarbetet
Organisationer inom vård och omsorg behöver ökad kapacitet och kompetens att stödja förändringsprocesser, för att de ska bli uthålliga i sina ständigt pågående utvecklingsarbeten. Det budskapet lämnar Elisabet Höög i den avhandling som hon försvarar vid Umeå universitet den 9 maj.
– Vård- och omsorgsorganisationer väljer ofta att använda stödjande grupperingar för att bättre och mer uthålligt jobba med utvecklingsarbete. Det finns en stor potential i detta. Problemet är att man inte tar tillräcklig hänsyn till att dessa stödjande grupperingar behöver kapacitet, mandat och förtroende för att kunna stödja, säger Elisabet Höög, doktorand vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet.
Utvecklingsarbete inom vård och omsorg sker ständigt och på många olika områden. Olika satsningar avlöser varandra och det ligger ett ansvar på medarbetare och beslutsfattare att hushålla med resurser, samtidigt som alla förväntas utföra sitt uppdrag på bästa sätt.
Enligt Elisabet Höög finns ingen universallösning för att bedriva utvecklingsarbete inom en så komplex miljö som vård och omsorg. Detta eftersom dessa verksamheter befinner sig i ständig förändring, i en lika föränderlig omvärld. Utvecklingsarbete inom vård och omsorg måste därför bedrivas följsamt, genom en ständig anpassning till rådande omständigheter och behov.
Elisabet Höög anser därför att det är bra att ge ansvar till särskilda grupper inom organisationen som får stödja utvecklingsarbetet. Det bidrar till att själva sättet att bedriva utvecklingsarbete blir någorlunda stabilt och hållbart, oavsett innehåll. Hon poängterar dock att förutsättningarna för utvecklingsarbetet behöver utvecklas.
– Vårdens och omsorgens organisationer arbetar hårt för att förbättra kvaliteten i verksamheterna, men uthållig utveckling är dock inte alltid så enkel och självklar att åstadkomma. Den kräver att människor förändrar och förändras, och innebär samtidigt en komplicerad balansgång mellan prioriteringar av resurser och kapacitet och förändringsvilja hos alla inblandade, säger Elisabet Höög.
I avhandlingen lyfter Elisabet Höög fram tre utmaningar som är extra viktiga för ett utvecklingsarbete ska fungera; Utmaningen att få människor med olika synsätt och erfarenheter att samverka, utmaningen att få grupper och organisationer att bygga gemensamma strategier och dra åt samma håll, samt utmaningen att i organisationerna ta fram användbar och aktuell information om utvecklingsbehov och att verkligen analysera och agera på den informationen.
– Ett hållbart utvecklingsarbete som är robust och klarar att fungera i ständig förändring kräver att vårdens och omsorgens organisationer försäkrar sig om att där finns kapacitet att hantera förändringsprocesser. Det handlar om att kunna väva samman människors möjligheter och begränsningar med det uppdrag de är satta att utföra, säger Elisabet Höög.
Avhandlingen: Navigera i ständig förändring – facilitering av utvecklingsarbete inom vård och omsorg. (Engelsk titel: Navigating continuous change – facilitation of development work in health care and social services).
