Väckelsekristen uppfostran i värnpliktsarmén

I början av 1900-talet var försvarsfrågan dominerande i svensk politik. Det militära försvaret tog nära hälften av statsbudgeten i anspråk, och allmän värnplikt för män hade nyligen blivit en grundprincip i försvarets organisering. I debatten om värnplikten märktes både förhoppningar och farhågor gällande utbildningen vid landets exercisplatser och kasernområden. Samtidigt med entusiasmen över möjligheten att fostra och formera de värnpliktiga i önskad riktning, fanns en rädsla grundad på moraliska aspekter kring att unga män skulle leva tätt tillsammans, avskilda från sin civila hemmiljö.  

I denna situation bildade civila predikanter från väckelsekristna sammanslutningar som Svenska missionsförbundet och Svenska baptistsamfundet en allians av soldatmissionärer tillsammans med ett antal väckelsekristna överklassofficerare. Dessa soldatmissionärer hade 1920 mobiliserat resurser för soldathemsverksamhet i frivillig regi vid nästan alla landets nära 40 militära förläggningar.

–  I soldathemmen fanns gudstjänstlokaler och alkoholfria serveringar. Soldatmissionärerna ordnade också läs- och skrivrum med särskilt utvalda böcker och tidningar. De väckelsekristna soldathemmen utformades som förskansningar mot den maskulina ungdomskulturen vid de militära förläggningarna, berättar Elin Malmer som ligger bakom avhandlingen: Hemmet vid nationens skola: Väckelsekristendom, värnplikt och soldatmission, ca 1900-1920, Stockholm 2013

Det tidiga 1900-talet utmärktes av en stark väckelsekristen omvändelsevåg. Anslutningen till de väckelsekristnas sammanslutningar ökade starkt, och antalet vuxna medlemmar uppgick 1920 till närmare 300 000. Det fanns åtskilliga väckelsekristna politiker som kunde argumentera för soldatmissionen när den under första världskriget blev en riksdagsfråga. Soldatmissionärerna utmanades av två grupper med alternativa planer för de värnpliktigas uppfostran; dels statskyrkoföreträdare som ville stärka regementspastorernas ställning, dels socialdemokrater i majoritetsgruppen kring Hjalmar Branting som ville ordna studiecirkelverksamhet enligt folkrörelsemodell för de värnpliktiga. Soldathemsverksamheten kom emellertid att bestå under hela den svenska värnpliktseran, och vissa soldathem är verksamma än i dag.

–  Soldatmissionärerna ville skapa idealiserade, ställföreträdande hem för de värnpliktiga, och placerade sig själva i en ställföreträdande föräldraposition. Soldathemmen skulle fungera som länkar till det civila samhället för de värnpliktiga under den tid de vistades på de militära förläggningsplatserna, förklarar Elin Malmer.

Vid soldathemmen organiserades de värnpliktiga enligt patriarkal ordning. Det innebar att det religiösa ledarskapet i princip var manligt, medan väckelsekristna kvinnor deltog i det dagliga uppfostringsarbetet. Ett viktigt mål för soldatmissionärerna var att knyta de värnpliktiga till civila, religiöst underbyggda familjevärden. De värnpliktiga skulle fostras till framtida goda familjefäder.

Medan tidigare historisk forskning ofta fokuserat på kopplingen mellan värnpliktens införande i Sverige och den politiska demokratiseringen, visar Elin Malmer med ett nytt perspektiv att värnpliktsarmén i det rådande svenska fredsläget blev en viktig arena för fostran av unga män.

Avhandlingen bidrar också till en ny syn på det tidiga 1900-talets omfattande religiösa folkväckelse, som i tidigare forskning ofta betraktats som ett förstadium till den längre fram inflytelserika socialdemokratiska arbetarrörelsen. Elin Malmer belyser de väckelsekristnas egen agenda i mötet med omvärlden, och exemplifierar konsekvenserna av det missionerande uppdrag de ansåg sig ha.

Ny avhandling i historia vid Stockholms universitet: Elin Malmer, Hemmet vid nationens skola: Väckelsekristendom, värnplikt och soldatmission, ca 1900-1920, Stockholm 2013