Växter tar tempen på naturen
Ekologen Anna Dietrich kan med hjälp av växter som mätare visa att restaureringseffekter vid vattendrag varierar med läget i avrinningsområdet.
Att använda växter som mätare på hur naturen mår, så kallade fytometrar, är en ganska underutnyttjad metod. Det kan gå till så att man odlar upp en mängd småplantor av en växt och planterar ut dem på olika ställen i naturen. Sedan följer man deras utveckling. Om de växer olika fort betyder det att olika växtplatser har olika egenskaper. Anna Dietrich har använt fytometrar för att ta reda på om det finns skillnader på stränderna mellan flottade och restaurerade vattendrag.
– Jag har till exempel kunnat visar att fytometrar växer extra bra i jordar från restaurerade åstränder, säger Anna.
Det kan tyda på att jorden återhämtar sig snabbt efter restaurering av just sådana vattendrag. Däremot verkar det ta längre tid innan restaurering av ett större vattendrag ger utslag på växterna.
Man kan egentligen använda vilken växtart som helst som fytometer, men de man väljer måste passa för situationen.
– Det är ju ingen idé att plantera näckrosor i öknen”, skämtar Anna Dietrich.
Växten ska kunna leva på de flesta platser man vill undersöka, annars kommer resultaten att bli missvisande. Dessutom kan det vara bra att använda olika arter och livsstadier.
Anna Dietrich använde till exempel både frön och småplantor av solros i ett ensomrigt försök, men även typiska strandväxter som älggräs och blåtåtel i ett flerårigt försök. På så sätt fick hon en mer övergripande bild av skillnaden mellan olika miljöer.
Ett viktigt resultat i Anna Dietrichs avhandling är att restaureringseffekterna varierar med läget i avrinningsområdet. Kunskapen om sådana skillnader kan vägleda restaurerare om var de bör restaurera för att deras arbete ska bli så effektivt och framgångsrikt som möjligt.
Annas Dietrichs resultat tyder på att små åar kan reagera särskilt fort på restaurering. Med tanke på att andelen små vattendrag är hög i ett avrinningsområde och att positiva effekter av restaurering i källområden kan gynna nedströmsområden, föreslår hon att restaurering bör inledas i biflöden till större vattendrag.
Läs avhandlingen på: Use of phytometers for evaluating ecological restoration.
