Spring i dörren under operation ökar infektionsrisken

Doktoranden Anette Erichsen Andersson vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i sin avhandling granskat hur olika ventilationssystem påverkar risken för att bakterier sprids till patienternas operationssår. Resultaten sätter fokus på en sällan diskuterad hälsoaspekt: dörrar som öppnas in till operationssalen.

Vid de 30 operationer som Annette Erichsen Andersson studerade öppnades dörren i genomsnitt 17 gånger vid varje operation. Men variationen var stor, från 0 dörröppningar till som flest 67. Den vanligaste orsaken till dörröppningar var att det saknades utrustning.

I operationssalar med så kallad deplacerad ventilation ledde varje extra dörröppning till så kraftiga ökningar av bakteriehalterna i luften att det rekommenderade gränsvärdet för implantatkirurgi överskreds vid hela 52 av 91 tagna luftprover.

I salar med så kallade laminärflödestak är situationen bättre visar avhandlingen: laminärflödestak reducerade bakteriehalten med 92 procent jämfört med deplacerad ventilation, och i dessa salar överskreds gränsvärdet i bara 6 av 164 luftprover.

Att desinfektera händerna innan och efter varje vårdmoment är fortfarande en av de viktigaste åtgärderna för att minska risken för infektion.

Annette Erichsen Andersson har studerat hur ofta vårdpersonalen desinfekterade händerna i samband med att en venkateter placerades i patientens arm inför operation, eller annat invasivt vårdmoment.

Resultatet visar att handdesinfektion gjordes i bara 10 procent av 254 observerade tillfällen.

Förutom den mänskliga aspekten leder infektioner till förlängda vårdtider och ökad antibiotikaanvändning, vilket kostar sjukhusen enorma summor.

–Min avhandling visar att det finns stora möjligheter att förbättra förebyggandet av postoperativa infektioner. Förutsättningarna och hindren för ett aseptiskt arbetssätt i operationsmiljön bör undersökas vidare, säger Anette Erichsen.

Anette Erichsen har i sin avhandling också intervjuat 14 patienter i åldrar från 19-89 år som drabbats av en djup sårinfektion efter höft- eller knäprotesoperation. Studien visar att patienterna ofta skickades runt mellan vårdavdelningar och nya läkare.

Det kunde ta upp till ett och ett halvt år innan infektionen läkt ut. För många blir det en negativ tid fylld av oro och svår ekonomisk press, samtidigt som stöd från sjukvården i många fall saknas, menar Anette Erichsen:

–Vi kunde också se att vårdens professionella hade problem att ställa rätt diagnos, vilket ledde till att det kunde dröja många besök innan problemen togs på allvar. När behandling väl sattes in präglades denna tid av upprepade operationer och besvärliga biverkningar.  

Avhandlingen: Patientsäkerhet i operationsmiljö med fokus på infektionsprevention.