Skinnstrumpa, Hjortfot och de andra – 100 år av svenska indianböcker
Säg Skinnstrumpa eller Hjortfot och många äldre män får något nostalgiskt i blicken. Generation efter generation av framförallt pojkar slukade indianböcker och omsatte dem i lekar där man tillverkade fjäderskrudar, målade ansiktet med grälla färger och sköt med pilbågar. I en avhandling vid Umeå universitet, beskrivs utvecklingen av indianböcker i Sverige med fokus på svenska indianboksförfattare.
I en ny avhandling, I Skinnstrumpas spår. Svenska barn- och ungdomsböcker om indianer, 1860-2008, beskriver Yvonne Pålsson utvecklingen av indianböcker i Sverige med fokus på svenska indianboksförfattare. Där visar hon hur utgivningen tog sin början och hur populära böckerna var hos läsarna och hur indianböckerna påverkades av det radikala 1960-talet och hur utgivningen minskade i takt med läsarnas avtagande intresse.
– Indianböcker som Den siste mohikanen av James Fenimore Cooper, började översättas och bearbetas för barn redan vid 1800-talets mitt. De svenska indianboksförfattarna var starkt påverkade av dessa föregångare, även om huvudpersonerna nu kom från Sverige, berättar Yvonne Pålsson och fortsätter:
– En traditionell indianbok beskriver jag som en äventyrsberättelse om konfrontationer mellan indianer och vita, oftast skildrade ur de vitas perspektiv, med överfall och tillfångatagande som vanliga motiv och med handlingen förlagd till de djupa skogarna eller prärien.
I böckerna beskrivs indianer antingen som onda och blodtörstiga eller goda och ädla. I båda fallen är de underlägsna de vita och dömda till undergång eftersom civilisationen måste främjas.
På 1960-talet ändrades perspektivet så att indianerna blev huvudpersoner. Författarna tog reda på fakta genom att sätta sig in i indianernas historia och även besöka indianreservat i USA. Istället för spännande äventyr ges dokumentära beskrivningar av indianskt liv och kampen för att bevara sin identitet i det amerikanska samhället.
Här kommer postkoloniala teorier väl till pass. Den manliga dominans som tidigare präglat indianböckerna minskar genom att både huvudpersoner och läsare nu kan vara av kvinnligt kön.
Under 1900-talets sista decennier försvann indianboken nästan helt från den svenska barn- och ungdomsboksutgivningen. De spännande äventyren och kampen mellan ont och gott hittar läsarna numera i fantasylitteraturen. I USA och Kanada skrivs biografiskt präglade ungdomsromaner av indianerna själva, men dessa översätts sällan till svenska.
Länk till artikel:I Skinnstrumpas spår: Svenska barn- och ungdomsböcker om indianer 1860-2008.
