Artikel från forskning.se

Den här artikeln kommer från redaktionen på forskning.se. Läs om hur redaktionen jobbar.

19 april 2013

Svensk forskning riktas inte mot de fattigaste

En mycket liten del av den forskning som bedrivs i Sverige är inriktad på sjukdomar som drabbar de allra fattigaste i världen. Ett hinder för arbete inom global hälsa, enligt Vinod Diwan, professor i epidermiologi, som jobbar med hälsovårdsforskning i ett internationelltperspektiv.

Världen ser idag inte ut som den gjorde för 50 år sedan. En växande medelklass i fattiga länder och mindre dödlighet har höjt medelåldern till 68 år i världen. Med en äldre population kommer nya sjukdomar och utmaningar. På Global Health Beyond 2015 i Stockholm diskuterades dessa NCDs, livsstilsrelaterade sjukdomar filtigt, tillsammans med andra världsproblem som ojämställdhet och globala miljöproblem.

– Man kunde se en stor entusiasm och optimism på mötet. I viss mån är det “wishful thinking” men det är viktigt att unga studenter och forskare är intresserade och engagerar sig. Vi får dock inte glömma de problem som finns kvar, berättar Vinod Diwan, professor i epidermiologi.

Insatser når inte de fattigaste
Forskningen som bedrivs idag är nästan inte alls riktad mot de fattiga, utan mot en allt mer välställd medelklass menar han. Mer än 90 procent av all hälsoforskning i Sverige är riktad till oss som bor här. Av de resterade procenten är en riktad till de riktigt fattiga. Gunilla Krantz, professor i folkhälsovetenskap och forskningsledare för projektet Global Hälsa vid Göteborgs universitet, håller med om att det är ett problem.

– Hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes drabbar de starkaste grupperna i samhället, den växande medelklassen. Mödradödlighet och mental ohälsa blir då underprioriterade. Det är viktigt att vi arbetar med NCDs, men Sverige är på många sätt ett enfrågeland och vi förlorar därför lätt fokus på helheten. Vi måste kunna göra mer än en sak åt gången.
Ett annat problem är att de insatser vi gör, trots att de ska kunna användas av alla inte kommer de fattigaste till gagn enligt Vinod Diwan.

– Oftast är det de människor som redan har resurser som har tillgång till sjukvården, även om den är gratis.

Han menar att folk som är fattiga inte alltid vet att de kan få sjukvård, men även om de känner till den kan de inte utnyttja den.

– De fattigaste lever för dagen. Om de inte kan jobba har de inga pengar att köpa mat för. Om man då väljer att åka till ett sjukhus för sina pengar har man inget att äta och kanske inget jobb när man kommer tillbaka. Fattigdom är det största problemet i världen, säger Vinod Diwan.

Behövs lättillgängliga lösningar
Vinod Diwan och andra forskare på området menar därför att det är viktigt att vi arbetar med lösningar som inte kräver en stark infrastruktur eller komplicerade system. Ett bra exempel är mobiltelefoner.

– När jag bodde i Zambia 1975-77 kunde jag inte ringa någonstans eftersom att det inte fanns något fast telefonnät. Idag har jag en vän där, och hans dotter kan nu ringa och prata med mig eftersom de har mobiltelefoner. Hade man försökt bygga ut ett fast telefonnät som i Sverige hade det varit förgäves.

Både Gunilla Krantz och Vinod Diwan tror att en av lösningarna för framtiden är att flera olika discipliner samarbetar inom forskning för att hitta långsiktiga lösningar som kan användas även av de som har lite resurser.

– Det är viktigt att man samarbetar inom olika områden så att både sociala, ekonomiska och medicinska faktorer beaktas när vi genomför forskningsprojekt med universitet i till exempel Afrika och Asien inom området global hälsa. Vi måste fokusera både på sjukvården och möjligheten att få tag i den. Målet är ju att alla ska ha tillgång till vård på lika villkor, menar Gunilla Krantz.

Text: Samuel Greén

Kontaktinformation
red@forskning.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera