Polisförhör med misstänkta för grova brott analyseras i studie
Polisutredningar i brottmål berör varje år hundratusentals människor i Sverige. Utredningar av de grövsta brotten tar stora resurser i anspråk och hanterar livsavgörande skeenden i såväl brottsoffrens som de misstänktas liv. Polisförhören med de misstänkta utgör ett nav kring vilket all utredningsinformation kretsar. Förhören är också betydelsefulla för möjligheterna att både generera ny information och att tillvarata den misstänktes mänskliga rättigheter.
I en ny avhandling från Linnéuniversitetet beskriver och analyserar Ola Kronkvist de sammanhang i vilka förhör hålls med misstänkta för grova brott. Avhandlingen visar att utredare av grova brott upplever sitt arbete som en informationsgenererande och informationsvärderande process. De använder en rad metoder för detta, bland annat olika tekniker som att använda utredningsinformation taktiskt under förhören.
– Att döma av hur utredarna beskriver sitt arbete, och utifrån analys av den fallstudie jag har gjort, verkar utredarna i huvudsak följa tillgänglig forskning på området, säger Ola Kronkvist. De betonar särskilt vikten av planerings- och utvärderingsarbete.
Utredningsarbete innebär en stor mängd beslutssituationer som uppstår där beslutsunderlaget, som huvudsakligen utgörs av utredningens informationsflöde, kan vara både oklart och i ständig förändring. Utredarna exponeras därmed för riskerna med confirmation bias, att snarare söka bekräftelse på sina slutsatser än att söka ny information. Avhandlingen visar att utredarna ger uttryck för en ambition att arbeta objektivt och att betrakta den misstänkte som oskyldig. Detta innebär dock en svår psykologisk konflikt, något som kan drabba den misstänktes mänskliga rättigheter. Utredarna beskriver flera olika metoder att hantera denna konflikt.
Avhandlingen beskriver hur utredarna tar en rad olika hänsyn i sitt beslutsfattande. Dessa kan delas in i juridiska, organisatoriska och taktiska. Tillsammans med bland annat juridiska regelkonflikter och organisationens ambition att målstyra med kvantitativa mått, verkar starka krafter för att utredningar avslutas när de anses vara tillräckligt bra, snarare än bra.
Avhandlingen visar vidare att utredarnas profession verkar vara en sådan där det är möjligt att utveckla viss expertis och där tyst kunskap (tacit knowledge) spelar en väsentlig roll. Då tidigare forskning om tyst kunskap vägs samman med intervjuresultaten verkar det finnas en nivå mellan tyst och uttalad kunskap. Avhandlingsförfattaren har kallat den lågmäld kunskap. Denna lågmälda kunskap kan uttryckas i rätt sammanhang i samtal med någon som är insatt i ämnet. Den lågmälda kunskapen verkar också kunna överröstas i olika sammanhang.
Ola Kronkvist har en bakgrund som fritidspedagog och polis med en fil. mag. i psykologi. Vid sidan av avhandlingsarbetet undervisar han på polisutbildningen vid Linnéuniversitetet.
