Tema

Bistånd kan öka risken för kupper och inbördeskrig

Går det att svara på vad som leder till krig? Ja, det menar Magnus Öberg, som tillsammans med sin forskargrupp, kan visa att såväl utvecklingsbistånd som ekonomiska chocker kan leda till konflikter. Syftet med studien var att undersöka hur känsliga klientelistiska länder är för ekonomiska fluktuationer.

Vad leder till statskupper och inbördeskonflikter? Går det överhuvudtaget att svara på det? Ja, det menar Magnus Öberg, som tillsammans med sin forskargrupp, kan visa att såväl utvecklingsbistånd som ekonomiska chocker kan leda till konflikter.

– Vårt syfte var att undersöka hur känsliga klientelistiska länder är för ekonomiska fluktuationer, säger Magnus Öberg, som nyligen gjort färdigt en studie finansierad av Riksbankens Jubileumsfond om inbördeskrig, globalisering och patrimonialism.

Det gruppen kan visa är att utvecklingsbistånd likväl som råvaruberoende kan göra länder sårbara för konflikt. Både höga nivåer och snabba förändringar skapar instabilitet. I en studie av Afrika visar Hanne Fjelde att när priserna på jordbruksvarorna som produceras lokalt sjunker så ökar också risken för politisk våld. När inkomster minskar och det blir färre chanser till sysselsättning, ökar således risken att man deltar i uppror och resningar.

På liknande sätt fungerar biståndet. Margareta Sollenberg, som undersökt vilken effekt  utvecklingsbistånd har på risken för inbördeskrig och statskupper, kan visa att höga biståndsnivåer – precis som exempelvis oljeberoende – kan skapa fördelningspolitiska konflikter som ökar risken för inbördeskrig. Incitamentet att kontrollera staten och dess inkomster är så stort att det skapar en grund för exkluderade grupper att göra uppror. Statskupper utförs av grupper som är inkluderade i det klientelistiska system. Därför minskar risken vid höga biståndsnivåer, men ökar vid plötsliga minskningar av biståndet.

– Vår forskning visar att det finns problem med utvecklingsbistånd när biståndet utgör en stor del av ekonomin eller plötsligt förändras, säger Magnus Öberg.
Han och Erik Melander har dessutom undersökt vilken roll kvaliteten på de statliga institutionerna spelar när det gäller risken för våld och konflikter.

– I politiskt korrumperade autokratier är risken för konflikter större än i meritokratiska autokratier, säger Magnus Öberg.

I klientsystem där byråkratin belönas för sin lojalitet och där tjänster delas ut som förläningar till lojala personer – ofta släktingar till den styrande eliten – är risken alltså stor att myndigheterna varken är effektiva, professionella eller självständiga. Det leder i sin tur till att beslutsfattarna får sämre kunskap om befolkningens preferenser, vilket gör det svårare för den styrande eliten att förutse och hantera missnöje innan det leder till våldsamheter.

– Det finns diktaturer som därför försöker att göra olika survey undersökningar för att på så sätt få reda på vad folk verkligen tycker. Kina är ett exempel på det.

Forskargruppen har samlat på sig fakta kring kupper i hela världen mellan 1950 och 2010, som de lagt in i en databas. Redan nu finns resultat från insamlingen – bland annat att kuppförsök är vanligast i Afrika och Sydamerika, som står för 75 procent av alla kupper. Men här finns också kopplingar till graden av korruption, och faktiskt till synen på jämställdhet och kvinnor. Det tycks som om detta spelar en roll för förekomsten av konflikter. Exakt hur får framtida undersökningar utvisa.

Läs hela slutredovisningen här.

Bistånd kan öka risken för kupper och inbördeskrig

 lästid ~ 2 min