Fritidspedagogers yrkesutveckling tar olika vägar

Fritidspedagogernas yrkesroll formas alltmer efter skolans behov. För vissa innebär det att deras traditionella yrkeskunskaper tunnas ut, för andra att dessa istället tydliggörs i den undervisning och det bedömningsarbete de medverkar i under skoldagen.

– Det finns ett uppdämt behov att synliggöra fritidshemmet, försvara särdragen i fritidspedagogyrket och att skapa en starkare kollektiv bas, menar Birgit Andersson, Umeå universitet.

Birgit Andersson har i en avhandling studerat hur nya styrformer påverkar fritidspedagogers arbetssituation. Resultaten visar att strukturella villkor, exempelvis storleken på barngrupper och organisering av personella och tidsmässiga resurser, inte gör det möjligt för fritidspedagoger att kunna verka fullt ut i både skolan och fritidshemmet.

– Fritidshemmets verksamhet drar oftast det kortare strået i fördelningen av resurser. Fritidspedagogerna tvingas därför skära ner på t ex skapande verksamhet och tid för nära och utvecklande samspel i mindre grupper.

Fritidspedagogernas medverkan under skoldagen ses som ett väsent­ligt bidrag till skolans arbete med att uppnå läroplanens värde­grunds­mål och strävan att anlägga en helhetssyn på barn. Några deltagare i studien menar att de kompenserar den reducerade och begränsade verksamheten i fritidshemmet genom att de arbetar med värdegrundsfrågor, skapande aktiviteter och friluftsliv under skoldagen istället. Men då är det arbetet mer styrt och lektionsreglerat för barnen. Fritidshemmets specifika uppgift att erbjuda meningsfull fritid utifrån barns behov och intressen sätts på undantag och tillskrivs inte någon större vikt.

– Behovet av meningsfull fritid kan innebära skilda ting för olika barn. Att med stora barngrupper och lite personal kunna anamma olika barns intressen, behov och önskningar blir i det närmaste ogörligt. Därför prioriteras det bort, trots att det är en lagstadgad uppgift för fritidshemmet.

Bilden är dock inte entydig och kan relateras till lokal styrning, rektors hållning och prioriteringar samt styrkan hos yrkesgruppen fritidspedagoger på respektive skola.

Fritidspedagogerna gör ständigt egna informella bedömningar av relationer, lärande och verksamhet. Dessa bedömningar är varken är planerade, systematiserade eller dokumenterade, men kommuniceras informellt bland kollegorna. De krav på formaliserade skriftliga bedömningar och redovisningar som efterhand tillkommit har fritidspedagogerna däremot en mer kritisk och tvetydig inställning till.

– Det arbetet sänker verksamhetens kvalitet eftersom det tar tid från arbetet i barngruppen, menar de. Samtidigt framkommer en klar önskan att kunna tydliggöra verksamheten genom ökad dokumentation och att medverka i arbetet med utvecklingssamtalen i skolan, säger Birgit Andersson.

Studien bygger på intervjuer med 23 fritidspedagoger och åtta ledare fördelade på fyra skolor i två större städer samt en enkätundersökning med 105 fritidspedagoger från en annan region.
Läs hela eller delar av avhandlingen.

Fredagen den 1 mars försvarar Birgit Andersson, institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Nya fritidspedagoger – i spänningsfältet mellan tradition och nya styrformer. Fakultetsopponent är professor Lena Rubinstein Reich, institutionen för individ och samhälle, Malmö högskola.