Ekonomisk analys av energieffektivisering av godstransporter
I VTI-rapporten notat 39-2012, hålls en kvalitativ diskussion kring tre olika aspekter på godstransportmarknaden som skulle kunna innebära att utvecklingen inte är förenlig med en samhällsekonomiskt effektiv resursanvändning.
En stor andel av landets sammanlagda förbrukning av energi används inom transportsektorn, och cirka en tredjedel av denna förbrukning avser godstrafik. Och godstrafiken ökar från år till år och därmed också energiförbrukningen. VTI notat 39-2012 innehåller mot denna bakgrund en kvalitativ diskussion kring tre olika aspekter på godstransportmarknaden som skulle kunna innebära att denna utveckling inte är förenlig med en samhällsekonomiskt effektiv resursanvändning.
En första förklaring till den ökade trafiken, och därmed förbrukningen av drivmedel och andra resurser, kan kopplas till de externa effekter som tung trafik ger upphov till. Det är väl känt att tunga lastbilar sliter på vägarna och ger upphov till utsläpp, olycksrisker, buller och trängsel. Det finns inga garantier för att marknadsaktörerna med automatik beaktar dessa effekter i de transportbeslut som fattas.
Genomgången visar att uttaget av banavgifter och av drivmedelsskatter för tung trafik i genomsnitt är helt otillräckligt för att täcka dessa (marginal-) kostnader. Också med konservativa antaganden skulle skatten på drivmedel behöva fördubblas medan det finns skäl att höja banavgifterna med ännu mer. Kunskapsläget är ännu ofullständigt för att bedöma vilka förändringar som eventuellt skulle behöva genomföras av avgifterna på sjötransporter.
Rapporten innehåller också en diskussion om konsekvenserna av andra tänkbara marknadsimperfektioner för marknadens sätt att fungera. I den utsträckning ett företag utövar stark kontroll av priset på någon del av godstransportmarknaden finns starka skäl att bryta upp ett sådant (lokalt) monopol. Men även om man inte bryter upp ett (eventuellt) monopol talar det mesta för att en politik som – tvärt emot vad som nu sagts – tar ut effektivitetsskapande skatter och avgifter av dem som använder infrastrukturen skulle innebära för små utsläppsminskningar. Risken är snarare den omvända, det vill säga att transportmängderna skulle minska mer än vad som vore önskvärt.
Inom branschen tecknas ofta kontrakt mellan exempelvis transportköpare och åkerier. Vissa sådana avtal, men långt ifrån alla, kan avskärma den ene eller båda parter från förändringar av priser, skatter och avgifter. När avtalen ska omförhandlas kommer emellertid den nya prisbilden att slå igenom. Avtalskonstruktioner innebär därför inte annat än att relativprisförändringar kommer att slå igenom med viss eftersläpning.
VTI notat 39-2012 (pdf)
