Skolor i glesbygd – så kan de räddas

Ydre kommun beslutade 2008 att lägga ner två av sina fyra kommunala skolor. Att fortsätta driva alla fyra var för dyrt med ett sviktande elevunderlag. Barnen i Asby och Rydsnäs fick nu börja pendla till de två kvarvarande skolorna, i Hestra och Österbymo.

Föräldrarna i Asby ansökte då om att få starta en friskola. Med hjälp av sitt eget obetalda arbete skulle de kunna driva en skola billigare än kommunen, var kalkylen. Då kommunen avrådde avslog dock Skolverket denna ansökan.

Elin Wihlborg, professor i statsvetenskap vid Linköpings universitet, tar det här skeendet till utgångspunkt för en analys av förhållandet mellan tid och pengar, mellan betalt och obetalt arbete. Analysen presenteras i en artikel som hon skrivit tillsammans med geografen Per Assmo och som publicerats i Journal of Rural and Community Development.

Den obetalda tid som föräldrarna var villiga att satsa för att få behålla skolan, är en resurs som kommunen inte kan tillgodoräkna sig med den ekonomiska modell som dominerar idag, konstaterar hon. Trots att även kommunen långsiktigt skulle vinna på att behålla skolan, vilket lättare skulle attrahera barnfamiljer till bygden, är den fångad i ett kortsiktigt perspektiv på när en verksamhet är ”lönsam”.

– I den modell som anses vara ekonomiskt hållbar i vår globaliserade värld komprimeras tiden medan rummet sträcks ut, säger Elin Wihlborg. Varor produceras och skickas över hela jorden, men det måste gå fort.

I en ekologiskt hållbar modell är det tvärtom, fortsätter hon: Där är processer utdragna över tid och komprimerade i rum. Produktionen sker lokalt, men den får ta längre tid.

– Här krockar två principer, den ekonomiska och den ekologiska hållbarheten.
Med New Public Management, NPM, har den offentliga sektorn i Sverige anammat en företagsekonomisk modell, där kostnadseffektivitet har blivit det avgörande kriteriet för verksamheten. Utifrån NPM är det alltså helt logiskt att lägga ner en skola när elevunderlaget sviktar. De mer hållbara och långsiktiga perspektiven finns inte med i kalkylen. Att barn måste börja pendla, att skolresultaten riskerar försämras, att utflyttningen kanske accelereras, att annan service också försvinner, det är konsekvenser som kommunen inte kan ta hänsyn till med NPM, skriver Wihlborg och Assmo.

Som utgångspunkt för analysen har de geografen Torsten Hägerstrands klassiska tidsgeografiska modell, som han för övrigt konstruerade utifrån sina fältstudier i just Ydre på 1950-talet. Att tid och rum spelar roll är kanske inte så revolutionerande, men när de vägs in i en ekonomisk och politisk analys kan resultatet helt förändras.

– Hur människor använder sin obetalda tid är något som vi inte får syn på i en strikt ekonomisk analys, säger Elin Wihlborg.

Med expansionen av den offentliga sektorn, på 1960- och 70-talen, lyftes kvinnors obetalda arbete fram och blev synligt, exempelvis när det gällde barnpassning och vård av gamla anhöriga. Obetalt arbete blev betalt och kunde räknas med i exempelvis BNP, något som säkert också bidrog till vår snabba tillväxtökning, konstaterar hon.

Idag, när vi själva utför allt fler e-tjänster på nätet, alltifrån biljettbeställningar till bankärenden, försvinner återigen betalt arbete in i den obetalda sektorn och blir osynligt så länge pengar är det enda måttet.

Men med en tidsgeografisk analys kan obetalda aktiviteter lyftas fram och värdesättas. En modell för detta behövs om ett hållbart samhälle ska kunna bli verklighet, säger Elin Wihlborg.

– Inte bara pengar, utan också icke-monetära resurser spelar roll. Analysen blir missvisande om produktiva aktiviteter inte syns, bara för att de är obetalda.

INFORMATION OCH KONTAKT
Artikeln: ”Public Services Choices When There Are No Alternatives? – A Paradox of New Public Management in Rural Areas” har publicerats i Journal of Rural and Community Development.

Kontakt Elin Wihlborg  013-281578, elin.wihlborg@liu.se, Per Assmo 013-28 44 64 alt 0708-34 11 69, per.assmo@hv.se